På plats i Frankrike.

2021-10-14 13:15
  • Éric Zemmour, som tidigare dömts för rasistiska uttalanden, har seglat upp som en av favoriterna inför vårens presidentval.  Bild: Bertrand Guay/AP
    Éric Zemmour, som tidigare dömts för rasistiska uttalanden, har seglat upp som en av favoriterna inför vårens presidentval.
  • Franska väljare röstar i valet 2017.  Bild: Laurent Cipriani/AP
    Franska väljare röstar i valet 2017. 
Puffetikett
Dagens ETC

Dömd rasist kan bli fransk president

Éric Zemmour är jokern i den franska valrörelsen och har seglat upp till toppen i opinionsmätningarna. Flera placerar honom i en andra valomgång mot Emmanuel Macron nästa år – framför Marine Le Pen och alla andra kandidater. Men hans politiska projekt skakar Frankrike.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

– De har ingenting här att göra, de är mördare och våldtäktsmän.

– Alla våra problem, redan förvärrade av invandringen, har förvärrats av islam… Det är en pågående invasion, en omvänd kolonisering som kommer att leda till utrotningen av den vita, heterosexuella, katolska mannen.

– Efter trettio invasioner och försök att islamisera våra för­orter måste vi ge muslimerna ett val: Islam eller Frankrike.

Neka svarta arbete

Det är några av de uttalanden mediemannen, essäisten och provokatören Éric Zemmour har åtalats eller dömts för i fransk domstol. Brottsrubriceringarna lyder bland annat ”rasbaserad kränkning”, ”uppvigling till hat och diskriminering av folkgrupp” samt ”uppvigling till religionsbaserat hat”.

Första gången han dömdes var när han 2011 på bästa sändningstid sa att polisen borde sluta kontrollera sådana som han själv när ”nästan alla langare är svarta eller araber”. Samma dag sa han att arbetsgivare borde ha rätt att neka svarta och araber arbete.

”Uppvigling till rasbaserad diskriminering” blev brottet han dömdes för. I flera andra fall har han friats i rätten – bland annat ett fall av uppvigling till hat mot muslimer. Frikännandet berodde inte på att det han sagt ansågs oproblematiskt utan för att han hade sagt det till den italienska tidningen Corriere della sera. Lagen kräver att hatet sprids i Frankrike.

Éric Zemmour är alltså, enligt fransk lag, uttalad rasist. Blir han president vill han ändra lagarna om hets mot folkgrupp och uppvigling, upprepar han i intervjuer, ”så att det blir riktig yttrandefrihet i Frankrike”.

Tillhör inget parti

Att han faktiskt skulle kunna bli Frankrikes nästa president skrattades det åt för inte så länge sedan. Nu säger 17 procent av de tillfrågade väljarna att de skulle rösta på honom i presidentvalet, enligt två opinionsmätningar från Ifop. Det är mer än Marine Le Pen och om det blir verklighet skulle Éric Zemmour och inte hon möta den sittande presidenten Emmanuel Macron i en andra valomgång.

Det är hisnande siffror för en man som inte tillhör något parti och som inte ens har sagt att han tänker ställa upp som kandidat i presidentvalet.

Precis alla andra kandidater och partier måste nu ­förhålla sig till Éric Zemmour. De flesta nekar dock debatter mot honom med hänvisning till att han inte officiellt har presenterat sig som kandidat. Men inte alla. Ledaren för vänster­partiet La France Insoumise (Det okuvade Frankrike), Jean-Luc Mélenchon, ställde upp i en flera timmar lång debatt i tv-kanalen BFM-TV härom veckan. Fyra miljoner personer tittade på debatten där Éric Zemmour upprepade saker som att Frankrike är ett land i begynnande inbördeskrig på grund av problemen i de utsatta förorterna.

Han är journalist och författare men mest känd som debattören och provokatören som fram till nyligen haft ­permanent panelplats i en tv-show på högerpopulistiska CNews, ett slags franskt Fox News. De olika hatdomarna har vid flera tillfällen kostat honom jobb – men han har alltid bjudits in någon annanstans. Få personligheter drar så stor publik som han. Jämförelser med USA:s förra president Donald Trump är vanliga – det är bara det att Éric Zemmour är intellektuell och ovanligt bildad.

Nyfascistisk mytbild

Éric Zemmour har skrivit flera essäböcker, bland annat ”Le ­suicide français” (Det franska självmordet). I boken förfäktar han idén om att 68-generationen och framåt har fördärvat det gamla goda Frankrike och en tid när män var män, kvinnor var kvinnor och naturligt underordnade, homosexuella höll sig i garderoben och Frankrike var en stormakt.

Både i text och i tv-soffor citerar han Renaud Camus, författare till ”Le grand remplacement” (Det stora utbytet), en bok som identitära, nyfascist­istiska rörelser har samlats runt det senaste årtiondena och som bland annat inspirerade Christchurch-terroristen Brenton Tarrant till sitt dåd. Den går ut på att den europeiska civilisationen riskerar att utrotas och bytas ut av muslimska invandrare. Renaud Camus själv tar avstånd till fascismen men tankarna är nästan identiska med de som de så kallade nyfascisterna anammade på 1960-talet.

”Invasiva rovdjur”

Nu är Éric Zemmour aktuell med ännu en bok: ”La France n’a pas dit son dernier mot” (Frankrike har inte sagt sitt sista ord). I den beskriver han bland annat Frankrike mest socialt utsatta departement, Seine Saint-Denis, där han själv växte upp, som ”det stora utbytets emblem – dess religiösa kolonisering med sina utländska enklaver står under Allahs, al-Qaidas och drogernas kontroll”. Angående invandrare skriver han: ”Vi ­måste göra allt för att förflytta dessa invasiva rovdjur så långt ifrån oss som möjligt.”

17 procent av fransmännen säger sig alltså vilja rösta på honom i presidentvalet. Strax efter honom med 15 procent i opinionsmätningarna kommer ledaren för det högerextrema partiet Nationell samling, ­Marine Le Pen. Hon som har ägnat ett drygt årtionde på att tvätta sitt parti rent från brunfärg har nu blivit omsprungen av en man som inte tycker att kvinnor ska ha offentlig makt.

Éric Zemmour

Född: 1958 i Montreuil (Seine Saint-Denis).

Gör: Statsvetare och journalist som arbetat på högertidningen Le Figaro i 20 år. Dessutom författare, kolumnist, tv-kommentator och inofficiell presidentkandidat 2022.