Ledare. Birger Schlaug.

2019-09-21 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Vi måste vara hederliga i klimatdebatten

Medan debatten, och den politiska verkstaden, handlar om bladverken ruttnar själva stammen. Det är verkligheten.

Hur vore det om väljare och politiker skulle sluta bedra varandra? Om väljare som säger sig ta klimat- och miljöfrågan på allvar också lät det följas av röstsedel? Om politiker tog väljare på allvar och sa som det är istället för att frisera, ducka och oroa sig mer för hur väljare skulle kunna reagera än hur planeten faktiskt reagerar.

Hur vore det? I vart fall vore det något nytt.

Det uppstår problem när politiker pratar mer om laddstolpar och höghastighetståg än om de verkliga systemförändringar som krävs för en omställning. Den där omställningen som kommer att göra ont. Men vars smärta blir så oändligt mycket mindre än om vi låtsas lösa problem genom åtgärder som går ut på att bibehålla det politiska systemtänkande som bygger på tillväxtfundamentalism och ekomodernismens idé om evig ekonomisk tillväxt.

Nu har till och med Johan Rockström (SvD 7 sept), efter alla år av tövande som nyttjats av tillväxtfundamentalisterna, kommit fram till slutsatsen att ”ekonomisk tillväxt, befolkningstillväxt och minskade utsläpp ter sig alltmer orealistisk”. Herregud, det har var och en som kan – och vill – räkna fattat för länge sedan. De har till och med berättat det, med risk att förlora tillgång till karriär, laxsnittar och umgänge under kristallkronorna.

Ska vi komma till roten med det onda måste vi gräva djupt, inte bara kratta marken. För medan debatten, och den politiska verkstaden, handlar om bladverken ruttnar själva stammen. Det är verkligheten. Oavsett vad klimat- och miljöministrar i mer eller mindre obskyra regeringar, beroende av mer eller mindre obskyra stödpartier, än påstår.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Ett av de strategiskt förrädiska tankemönstren som hamras in av allehanda politiker är att vi – oavsett i vilket land "vi" syftar på – ska bli det första fossilfria landet. Mål sätts upp. Typ 2045 ska fossiler vara utmönstrade. För säkerhets skull läggs målen långt bort. Men det är ju faktiskt inte årtalet vi blir fossilfria som är intressant för planeten. Det är hur mycket klimatförändrande gaser vi släpper ut totalt. Växthusgaserna lever längre, de går så att säga inte upp i rök bara för att vi slutar producera dem.

Med den vetskapen blir det genast så mycket kinkigare att ställa om samhället. För de enorma investeringar som krävs i infrastruktur och annat kräver i sig fossila bränslen som ger upphov till ökat tryck på klimatet. Men att påpeka den enkla sanningen leder till besvärliga frågor: Hur mycket av vårt "vanliga liv" med dess allt mer absurda konsumtionsflod och förryckta livsstil måste vi ställa om för att ens balansera de utsläpp som de nya investeringarna ger upphov till? Nu räcker det ju inte med att balansera, vilket gör omställningen än mer besvärlig.

Eftersom det inte bara handlar om hur mycket vi släpper ut i år eller nästa år utan hur stora de samlade utsläppen totalt varit så ligger vi sämre till för vart år som går. Den totala utsläppsmängden som vi kan tillåtas släppa ut, om vi ens vill nå tvågradersmålet, är ungefär 2 900 miljarder ton. Vi har 700 miljarder ton kvar.

Med dagens utsläppsnivåer har vi mindre än 20 år på oss innan vi inte får släppa ut någonting. Smaka på det, det är beskt. Och tro inte att vi kan klara detta om vi fortsätter att leva med tron på ekonomisk tillväxt som den heliga graalen. För i varje krona, varje euro, varje rubel, varje dollar finns koldioxid lagrad. I alla led. Oavsett om det handlar om varor eller tjänster.

Men med så kallad frikoppling ska vi lösa alla problem, meddelas av de som har svårt med tidsuppfattning och matematik. Frikoppling innebär att den ekonomiska tillväxten fortsätter utan att till exempel klimatrelaterade utsläpp ökar. Ofta menas relativ frikoppling. Det blir fiffigare på det sättet. Men är bedrägligt eftersom planeten är ointresserad av utsläppens storlek i relation till den ekonomiska tillväxten – det är det som kallas relativ frikoppling och som politiker älskar. Det som krävs är absolut frikoppling. Det vill säga minskade utsläpp i verkligheten. Och det krävs tillräckliga sådana. Vilket är extremt stora under kort tid. En ren fantasiprodukt.

Vi hade haft fler år på oss om vi startat omställningen för tio år sedan, ännu fler om vi hade startat för 30 år sedan. Då stod forskarna och knackade på regeringars, fackföreningars och näringslivs dörrar. Ingen jävel öppnade.

Ska vi vara hederliga i klimatdebatten så må vi prata om laddstolpar, elvägar och höghastighetståg men om vi inte samtidigt redovisar hur effekten av alla byggen och produktionen av alla nya "klimatsmarta prylar" ska motverkas med kraftigt minskade utsläpp inom andra sektorer är vi bluffmakare. Som inte är mycket bättre än klimatförnekarna. Otrevligt? Javisst! Omställningen kräver något av oss. Främst krävs att vi är ärliga. Vågar vi inte det är vi del av problemet, inte lösningen.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter