Ledare. Sven-Eric Liedman.

2019-07-22 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Sverige har på kort tid blivit ett skatteparadis för de rika

Målet idag måste vara att skapa största möjlighet jämlikhet och frihet under de nya förutsättningar som vi lever under.

Nu börjar företagens delårsrapporter ticka in. Ve det företag som inte motsvarar ”marknadens förväntningar”. Andra går bättre än väntat och aktiekurserna stiger. Kapitalet är idag fullständigt trolöst. Gårdagens favorit kan bli dagens strykpojke.

Ängsliga företagare som vill mildra domen utfärdar en ”vinstvarning”. Har ni tänkt på hur fullständigt bisarrt det uttrycket är: vinstvarning? En stormvarning säger att en storm hotar. En vinstvarning betyder att det kanske inte blir någon vinst alls. Men vem vill säga ”förlustvarning”? Det låter så negativt i marknadens glättade värld.

Dagens ekonomiska normalprosa innehåller ännu fler egendomliga uttryck. Det konstigaste är nog ”negativ tillväxt”. Det låter tydligen mindre brutalt än det som åsyftas – en minskning, en tillbakagång.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Kapitalets makt är också en makt över språket och med språket en makt över våra föreställningar, fantasier och önskningar. Vad är det goda livet för de flesta av oss idag? Är det inte ett liv med mycket pengar av vilka en del kan samlas på hög och en annan del läggas på fina bostäder, lyxig mat och resor till exotiska platser?

Den som riktar kritik mot dagens system kan räkna med en arg invändning från systemets försvarare: Vill du ha det som i gamla Sovjet? Som i Nordkorea?

Som om det inte fanns andra alternativ! Det var Margaret Thatcher som på redan 1980-talet började tala om ”den enda vägens politik”. Ann Wibble, finansministern i Carl Bildts regering, ekade denna dumhet i det tidiga 1990-talets Sverige.

Alltså: den enda möjligheten att undvika den rådande ordningen är att skapa ett samhälle präglat av förtryck, terror och fattigdom.

Jag får ett brev från en professor i ”management and industrial engineering” som hävdar att ojämlikheten i dagens samhälle främst beror på ”skillnaderna i finansiell intelligens och riskbenägenhet”. Jag måste läsa hans påstående två gånger för att det verkligen ska sjunka in i mig. Brevskrivaren menar alltså att ett barn i Fittja har samma möjligheter att i framtiden skapa en förmögenhet som ett barn i Djursholm. Det enda som behövs är finansiell intelligens – varmed måste menas förmågan att kryssa mellan alla förväntningar, vinstvarningar och andra så kallade signaler som marknaden utstöter och därvid helst ligga steget före alla andra.

Det måste vara ett heltidsjobb. Jag ryser inför tanken på en så torftig tillvaro.

Men är alla med förmögenheter sådana börshajar? Nej förvisso inte. En vd för ett stort företag hinner inte med att sitta med näsan i en skärm med börsnoteringar dagen i ända. Han har andra som vårdar hans privata portfölj medan han själv utför sitt arbete.

För övrigt finns det robotar som på bråkdelen av en sekund sköter om köp och försäljningar. Deras finansiella intelligens är säkert strålande. Varför har vi inte alla tillgång till sådana robotar?

Men hur är det med lilla Rut som putsar vår vd:s ståtliga villa? Det är möjligt att hon saknar både finansiell intelligens och mod att ta ekonomiska risker. Även om hon har det är hennes chanser att ta sig upp till rikedomens höjder i stort sett obefintliga. Hennes usla lön ger henne just inte mer än livets nödtorft. Var finns pengarna som hon kan spekulera på börsen med?

Det är typiskt att min brevvän ser förklaringen till varför vissa är fattiga och andra rika i deras olika individuella egenskaper och inte i det samhälle som vuxit fram under de senaste fyrtio åren. Men spelar det inte någon roll till exempel att Sverige på kort tid blivit ett skatteparadis för de rika? Vi har varken förmögenhets-, arvs- eller fastighetsskatt kvar. Staten rör inte pengar som samlats på hög och koncentrerar sig på inkomster och konsumtion.

Det är inte konstigt att Sverige har en snabbt växande ekonomisk ojämlikhet. Vi har inte bara förmögna individer utan också och framför allt förmögna familjer som växer ut till dynastier. Vi följer det mönster som den franske ekonomen Thomas Piketty så väl kartlagt. Vi har en växande kast av rika arvtagare precis som runt sekelskiftet 1900. De unga som ännu inte utvecklat sin finansiella intelligens lever livets glada dagar, vaskar champagne och snortar kokain. De riskerar inte att bli utfattiga i morgon.

Alternativet till detta samhälle är naturligtvis inte Kuba eller Kina som professorn som skrivit brev till mig föreställer sig. Vi hade för några årtionden sedan ett Sverige som var långt mer jämlikt inte bara ekonomiskt utan också socialt och kulturellt än det är idag. Det landet var inte likt vare sig det fattiga Kuba eller ett Kina som förenar råkommunism med råkapitalism.

Det är fåfängt att tro att vi idag skulle kunna återskapa gårdagens Sverige. Den enorma utvecklingen av elektronik och bioteknik men också klimatförstörelse har gjort den tidens värld omöjlig. Historien har hunnit längre. Målet idag måste vara att skapa största möjlighet jämlikhet och frihet under de nya förutsättningar som vi lever under.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Sven-Eric Liedman
Sven-Eric Liedman 

Ledarskribent för Dagens ETC och professor emeritus i idéhistoria med en diger bibliografi om bland annat Karl Marx.