Ledare. Johan Ehrenberg.

2014-01-16 10:53

Sänkt lön – bra för alla?

Tipsa om artikeln via e-post

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Precis före jul, 18 december, presenterade Dagens Nyheter en psykologisk studie via Lars Calmfors, en av medias mest anlitade ekonomiprofessorer. Studien försökte förklara varför svenska folket är emot låglöne­konkurrens, varför så många reagerar när bulgariska arbetare kommer hit och utnyttjas med extremt låga löner för att plocka bär eller varför de flesta tycker att svenska kollektivavtal och löner ska gälla i byggbranschen, inte lettiska.

Svaret Calmfors kom fram till (jo, han var med och ledde studien) var att de som var emot låglönkonkurrens ”har en tendens att bilda sin uppfattning på ett mindre rationellt sätt, än de som är för”.

Eftersom rationalitet är stommen i den ekonomiska ideologin så menar Calmfors att folk som är emot låga löner inte begriper sitt eget bästa, de har svårare att tänka logiskt.

Detta kommer han fram till eftersom det rent logiskt är bra med låglönekonkurrens. Calmfors menar att det är samma sak som att ett land importerar billiga varor från ett annat land. Det stärker det egna landets specialisering och produktivitet. Istället för att tillverka varor i Sverige kan vi tillverka idéer till varor som andra får göra. Till exempel.

Eftersom folk tycker att det är bra att en skjorta är billig så är det därmed ologiskt att man inte tycker att till exempel en billig underbetald järnvägsarbetare är lika bra. Låga löner, att konkurrera ut verksamheter genom lönedumpning, är på sikt bäst för alla.

Det här är ekonomismen som ideologi i sin mest nakna form.

Människor, jobb och skjortor, allt är samma sak. De sociala och politiska effekterna av lönedumpning existerar inte. Bara en naken ekonomisk formel där det som är billigare automatiskt gör samhället bättre.

Hur kan man bli så enfaldig?

Enfaldig är nog fel ord. Calmfors är förvisso en ovanligt fyrkantig skribent, men det han försöker säga är en grundtes inom borgerligheten. Låga löner är bra löner. Låga löner ökar vinsterna och ökade vinster är bra för samhället. Jämt.

Problemet är att låga löner även innebär mindre i plånboken, det blir mindre konsumtion och därmed… Just det, färre jobb och mindre investeringar och…

Massarbetslöshet och stagnation drabbar inte ett samhälle för att lönerna är för höga. Det får man för att lönerna är för låga.

När människor reagerar mot lönedumpning, när byggjobbare blir förbannade för att arbetsgivare konkurrerar med usla löner och dålig arbetsmiljö, så är det alltså en väldigt logisk reaktion. Rentav rationell.

En arbetsmarknad med låglönekonkurrens kommer göra alla löntagare svagare (ja, det är hela idén med fackföreningar).

Genom att organisera sig och sluta gemensamma löneavtal får alla jobbare det bättre.

Om varje löntagargrupp konkurrerar med lägsta möjliga lön får alla det sämre.

Lönerna sjunker för alla.

Hur kan en ekonom missa det?

Ekonomi är politik. Det är klart Calmfors vet att lönekonkurrens skadar löntagarna. Att han ändå gillar det är för att han tycker att svagare löntagare är bra. Ekonomer brukar säga att det ”ökar dynamiken och rörligheten” i ett samhälle. Men det kan faktiskt vara tvärtom. I ett samhälle med låg arbetslöshet och höga löner tvingas istället arbetsgivarna konkurrera om de anställda genom att erbjuda bättre, mer kreativa och mer utmanande jobb.

Sett ur den synvinkeln blir låglönekonkurrens ett sätt att cementera skillnader i samhället och göra det stelare. Studerar man länder med höga löneskillnader är just svårigheten för människor att bryta sig loss ur fattigdom det mest slående. Orättvisor cementeras.

USA är ett sådant land. Eliten har en fantastisk utveckling men det är i huvudsak samma elit idag som för 50 år sedan.  Samtidigt tjänar 40 procent av USA:s löntagare under 130 000 kronor per år. Före skatt. Och fattigdomsgränsen i landet är 155 000 kronor för en familj. Plötsligt förstår man varför 50 miljoner amerikaner får matkuponger som stöd.

Den här modellen är något vi har undvikit. Det har i Norden varit tabu att ifrågasätta idén med kollektivavtal som regel. Men nu när arbetslösheten i Spanien är över 26  procent, i EU snittet över tolv och i Sverige åtta procent… Då börjar några nosa på en ”rationell” politik som fanns före 1930-talet.

Varför inte låta lite låglönekonkurrens öka flexibiliteten? Calmfors inlägg gick tyst förbi. Det brukar vara så när ekonomer släpper okänsliga formuleringar i sina utspel.

Men vänta lite. Snart kommer Borg eller Svenskt Näringsliv konstatera att ”ekonomisk vetenskap” visar att lite låglönekonkurrens bara är bra för landet. Och konstatera att de som inte håller med är mindre vetande.

Kanske rentav har svårt med rationellt, logiskt tänkande.

Och inte kan sådana människors åsikter få begränsa ekonomin, inte sant?

Tipsa om artikeln via e-post
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg