Ledare. Johan Ehrenberg.

2021-09-10 03:00
Illustration: Ulf Lundkvist
Puffetikett
Dagens ETC

Frukta inte ny teknik – utan hur marknaden vill missbruka den

Vad är det som skapar denna slösande hysteri? Svaret är marknaden. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Det finns få saker jag retar mig på, det är ofta bortkastad tid, men ibland bubblar irritationen upp när jag hör klimatdebattörer säga att ”ny teknik kan rädda klimatet”. Lika irriterande är när någon svarar ”ny teknik kan inte rädda världen”. Det där är en meningslös diskussion eftersom vi har haft tekniken att rädda världen färdig i 50 år nu. Problemet är att den inte har används då den slår sönder befintliga maktstrukturer

Istället handlar den mesta politiken om att försöka behålla de system som skapar krisen, jag ska inte nu tjata om självklarheter som hur utsläppsregler skrivits för att rädda Volvos försäljning av stora utsläppsbilar eller hur pappersindustrins utsläpp räknats bort eller hur Cementas eller Preems förstörelseprojekt ignorerats politiskt tills en opinion tvingat fram en reaktion.

Men som teknikintresserad, vill jag peka på några revolutioner som kommer, men som aldrig diskuteras för vad de verkligen är. Disruptiva. De förändrar och sliter sönder det gamla. Men också hur de kan missanvändas och förstöra mer än den nytta de gör.

I Sverige finns två bolag som utvecklat en teknik för att ta fram små tryckta solceller som fungerar ”överallt”. Alltså även inomhus. De kan alstra elektricitet från ströljus men också från det ljus vi har igång när det är mörkare. Epishine heter ett bolag i Norrköping som trycker solceller på långa plastrullar. Exeger heter ett bolag i Stockholm som tagit fram solceller som limmas på produkter och driver dem utan laddning i urtag. Hörlurar är första produkten. Båda dessa produkter, extremt billiga tryckbara solceller som klarar att göra el vid lite ljus och solceller som fungerar på alla produkter och laddar dem direkt, är tillsammans en fantastisk möjlighet att elektrifiera vardagen. Det blir ett mer sladdlöst samhälle helt enkelt. El som produceras direkt när den används behöver inte flyttas från Norrland till Skåne, elnäten behöver inte tokutbyggas och elkonsumtionen via köpt el kan minska genom egenproduktion som inte bara handlar om egna tak.

Just nu försöker EU införa en regel om gemensamt system för alla laddapparater, en gemensam sladd för mobiler med mera, det vore en gudagåva för alla oss som har idiotiska sladdar med olika kontakter i lådor överallt. Ett gemensamt system skulle spara stora pengar och miljö, men vad skulle då inte ett system utan sladd kunna innebära?

Om vi inte tänker på hörluren utan på tekniken i sig. Om ”allt” du använder kan laddas direkt? Datorer, mobilerna, högtalare, alla små nätverksapparater, alla nya digitala mätapparater, pumpar, ja det mesta som blinkar och låter lite. Ventiler till exempel. Plötsligt får man en bild, inte av lyxiga hörlurar utan en vardag där elkostnaden minskar med 1 000 kronor per år för normal lägenheten och där elproduktionen kan koncentrera sig på de där stora konsumenterna som inte kan göra sin egen energi själv. Typ stålindustri.

Det här är ”ny teknik” som antingen blir lyxproduktion i konsumtionshysterin eller ett gemensamt beslutat system – med politiska krav som grund – som förändrar vardagen för miljoner människor.

Min poäng är att det är inte tekniken det handlar om.

Det är politiken.

Ett annat exempel är det tyska företaget som tar fram elbilen Sono. Det här är en bil de ska producera i Trollhättan (enligt vad de säger) och som är unik då den löser mycket av problemet med eltrafiken. Bilen är nämligen fylld med egna solceller som laddar bilen under körning men också när den står parkerad. Även elbilar står ju still 95 procent av tiden så det finns gott om tid att ladda. Istället för att kämpa för extrem snabbladdning till stora lyxbilar (som kostar mycket i elnät och effekt) kan man alltså bygga system där elbilarna laddar sig själva litegrann hela tiden. Vi minskar behovet av laddning via elnät.

Bilen har många andra finesser, den kan ladda andra bilar, den kan även ladda ett hus något dygn. När elbilar får den här tekniken så kan vi faktiskt lösa problemet med att elnätsbolagens monopol gör att den som har solceller på grannens tak, inte får flytta den hem till sig själv utan stora avgifter till elnätsbolagen. Om något år åker man istället till solcellerna, laddar bilen med den nästan gratis elen och kör hem och låter den driva huset utan extra kostnad.

Sono är en udda lösning, väldigt väl planerad men den stora skillnaden mot andra bolag som springer till riskkapitalister för att bygga företag (vars verkliga uppgift blir att snabbt höja börskurserna) är att Sono är crowdfundat. Det är inte de som har miljarderna som skapar det nya som behövs. Det är de många som vill få det hela gjort.

Tänk om myndigheter satte krav på egen laddning av bilar? Tekniken finns för små lastbilar och som stöd för bussar och långtradare också. Givetvis kan det då bli ännu effektivare, ladda ännu mer, om den blir ett gemensamt krav.

Ny teknik kan frigöra men också förstöras av dagens spekulationsekonomi. Det bästa – värsta – exemplet är elsparkcyklarna som ligger och skräpar på städernas gator. Den här tekniken har funnits länge (i stora lagerhallar till exempel) men när man nu massproducerar har de blivit en slit och släng produkt på gatorna,(det behövs flera hundratusen sparkcyklar för att försörja en storstad genom att de går sönder och slängs så fort. De motarbetar folkhälsan (mindre gång och cykel), de är ett bra exempel på batterier som slösas bort i onödan. Runt dem byggs en gigekonomi med icke-anställda fixare som laddar cyklarna på natten.

Men det måste ju inte vara så. Vad är det som skapar denna slösande hysteri?

Svaret är marknaden. Bolagen går med jätteförluster, de förlorar två kronor när de tjänar en krona och hela poängen med riskkapital (och pensionsfonder) som slängs in i dem är att det ska skapa en marknadsmakt, ett slags oligopol, där användarens data blir ett av de viktigaste värdena.

Det är inte transporter det handlar om. Det är börsen.

Tekniken, en elsparkcykel, är inte problemet.

Utan vad vi använder den till.

Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg