Ledare. Max V Karlsson.

2021-08-05 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Därför borde du hata elsparkcyklarna

Privata elsparkcykelföretag är på väg att helt ta över stadsmiljön, genom att tvinga på oss något som vi inte vill ha och aldrig har önskat.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Voi, Lime, Bolt, Tier, Bird, Link. Det är företag som hyr ut elsparkcyklar — dyra och farliga leksaker som gör städer mindre säkra. Hittills har det ofta skett med politikens goda minne, och Miljöpartiet har tidigare kallat utvecklingen med så kallade ”friflytande mobilitetstjänster” (buzzword deluxe) för ett smart komplement till kollektivtrafiken. Det är egentligen först i sommar som vissa politiker har skiftat om de färgglada fordonen, efter ett ökat socialt tryck och uppmärksammade problem.

Den 29 juli rapporterade Breakit om att det finns över 21 000 utställda elsparkcyklar i Stockholm, en ökning med flera tusen varje år sedan 2019. När jag frågar Daniel Helldén, trafikborgarråd i Stockholm, hur många elsparkcyklar som han skulle vilja se att det fanns svarar han att mellan 8 500 och 14 000 (så många det fanns 2019 och 2020) är ett hanterbart antal. Han säger att elsparkcyklarna är ett uppskattat sätt att ta sig fram:

”Elsparkcyklarna har varit ett otroligt kontroversiellt ämne och är ju det fortfarande, med oreda på gatorna och så, men samtidigt träffar jag massor av människor som dagligen använder och uppskattar de här som ett smart sätt att ta sig fram över stan. Folk använder dem, och jag skulle inte tro att man gör det om man inte uppskattar dem.”

Politiken i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet verkar inte ta problemen på allvar. I Stockholm satte man all sin tro på Trafikförvaltningens utredning som presenterades den 21 mars i år, och fram till dess gjordes väldigt lite. Helldéns och trafikkontorets senaste försök, efter att ha blivit besvikna på utredningen, är att tillsammans med bolagen införa 100 parkeringsställ med tio platser vardera på platser runt om i staden. Cyklister som använder ställen kommer att få en liten rabatt på sitt åk, det är det hela. Och nu tar P-ställen alltså upp ännu fler platser och ytor på gatan.

Staden har också slutit en frivillig överenskommelse med flera av bolagen, men inte alla, om att fordonen inte får parkeras på utvalda platser. Det gäller platser som Odenplan, Medborgarplatsen, Gamla Stan — och Stockholms stadshus inklusive borggården och parken. Vid politikernas egna dörr är elsparkcyklarna inte välkomna. Andra frivilliga förslag som diskuteras mellan staden och bolagen är hastighetsbegränsningar på helger och dubbla ställ så att fordonen inte är lika lätta att välta omkull.

Förra sommaren tog Södersjukhusets akutmottagning emot 1-2 olyckor om dagen, och mellan fem och sex nya fall varje helgkväll under hela sommaren. På helår var antalet olyckor nästan 800 stycken. Läkarchef Johan Raxell sa då till SVT att krockzonen oftast är ansiktet och käken, och att ärren i ansiktet ger men för livet. Det är också vanligt med utslagna tänder.

Hittills i år ligger antalet olyckor högre än för samma period förra året (169 mot 132), antalet olyckor ökar och problemen blir fler. År 2019 var 13 procent av skadade någon annan än cyklisten själv. För de som skadas är försäkringsskyddet oklart och svagt, eftersom elsparkcyklar inte räknas trafikförsäkringspliktiga fordon.

Det är bara sant att elsparkcyklar ökar tillgänglighet och mobilitet om de enda personerna du bryr dig om är sparkcyklarnas användare. För alla andra är det ovälkomna hinder som gör staden och gatan mindre; något du snubblar på, måste lyfta bort eller behöver ta en omväg runt på väg till jobbet, skolan, affären eller bussen.

Sparkcyklarna är särskilt farliga för synskadade och rörelsehindrade. Synskadades Riksförbund säger att den ökade skaderisken som följer med fordonen har gjort att många med nedsatt syn inte vågar sig ut i städerna på samma sätt som tidigare.

Bolagen tycker att de gör staden en tjänst, och Miljöpartiet verkar för det mesta hålla med. Men det är inte sant. Inte ens för den mest trogna medelklassentreprenören och Voiresenären kan den hyrda elsparkcykeln bli ett seriöst komplement till andra sätt att resa — du kan ju inte garantera att fordonet inte hyrs av någon annan precis när den behövs. Lägg till nackdelarna så blir kärnan färd, fläkt och lek för en liten grupp på alla andras bekostnad.

Idag håller privata elsparkcykelföretag på att helt ta över stadsmiljöer och gator för att tvinga på oss något som vi inte vill ha och aldrig har önskat. Genom att smöra och uppvakta naiva politiker kan lyxleksaker ta över allmänna utrymmen, det är en smygprivatisering och begränsning av vilka som kan och får röra på sig. Här ligger lösningen inte i att finputsa eller småändra i regler som många uppenbarligen redan struntar i, eller i att ta upp ännu mer plats genom parkeringsställ. Turligt nog finns det redan hållbara sätt att färdas korta sträckor utan bil som inte kastar skit på allt och alla omkring dig: att gå eller cykla.

Det är inte skrivet i sten att bolagen ska få ta över städerna och göra precis vad de vill. Malmö är bättre än Stockholm och har infört avgifter på 1 800 kronor per fordon, trots krokodiltårar från Stockholms Handelskammare om att det skulle kunna vara olagligt. Ett tillståndskrav med avgifter ska vara på väg även i Stockholm, men det är oklart när, och om årets säsong kommer att hinna ta slut innan reglerna är på plats.