Initierat / Gustav Björklund Larsen.

2021-06-03 12:00
Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Vem vinner på att skolor inspekteras?

Det fanns en tid då Skolinspektionen inte bara var en kontrollinstans utan bidrog till att verksamheten blev bättre, att eleverna fick så bra utbildning som möjligt. Men idag?

Gustav Björklund Larsen undrar om inte Skolinspektionen har reducerats till att bli skolmarknadens eget konkurrensverk.

Tipsa om artikeln via e-post

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Skolinspektionen meddelar 19 maj att två skolor stängs. Friskoleföretaget Frihab AB får sitt tillstånd återkallat för sina två skolor: Akademiska skolan i Kista och Nacka International School. Beslutet välkomnas av Nackas moderata kommunalråd Mats Gerdau:

”Våra elever ska bara ha bra skolor att välja mellan. Vi (­kommunen) stängde Fisksätraskolan för två år sedan av kvalitetsskäl, nu stänger Skolinspektionen Akademiska skolan. Det är bra och så det ska vara”, säger han i ett mejl till lokal­tidningen Mitti.

Mats Gerdau presenterar också vägen framåt: en ny friskola ska öppnas i Fisksätra. Till hösten öppnar stiftelsen Viktor Rydberg, känd för sina elitskolor i Djursholm och Stockholms innerstad, en grundskola i Fisksätra.

En friskola höll inte måttet. En annan får ta dess plats.

Så råder logiken i den svenska marknadsskolan.

”Så ska det vara”

Kontrollen utförs av myndigheten Skolinspektionen, som ska granska skolors kvalitet och ekonomi. Det känns förstås tryggt – en oberoende aktör som håller koll på friskoleföretagen och rensar ut oseriösa aktörer.

Men bakom Mats Gerdaus svar återfinns Skolinspektionens paradox. Varje gång Skolinspektionen drar stänger en skola, legitimerar det friskolesystemet. När ett tillstånd återkallas visar det att systemet fungerar. ”Det är bra och så det ska vara.” De elever som drabbats glöms bort. Istället för att vara en fråga om elevernas rätt till en kvalitativ utbildning, blir Skolinspektionens funktion att sörja för friskolesystemets bevarande.

Så har Skolinspektionen reducerats till skolmarknadens konkurrensverk?

Fokus låg på didaktik

”Skolverket kom dit flera gånger faktiskt.” ”Vi hade normalt sett inga böcker i skolan.” ”Och då måste vi göra ett bra intryck, jag förstod att annars kan skolan råka illa ut.” ”Och därför ska ni imorgon ha böcker. Och ni ska ha pennor. Vi ska helt enkelt leka skola.”

Citaten kommer från dokumentären ”De utvalda barnen”, som under maj månad sänts i SVT. Dokumentären handlar om Solviksskolan, en friskola där Waldorfpedagogiken under 80- och 90-talen drogs till sin spets. Det här var ännu innan friskolereformen 1994, innan storkapitalet gjorde entré bland skolorna.

Dåtidens inspektion var främst ett verktyg för staten att granska den lokala verksamheten ute i kommunerna. 1958 infördes regionala länsskolnämnder, en slags statlig myndighet som skulle finnas på plats ute i landet. De skulle kontrollera att utbildningspolitiken, beslutad på statlig nivå, genomfördes i praktiken ute i landets kommuner, i synnerhet efter att en enhetlig grundskola infördes 1962.

Fokus låg på didaktiken – hur genomfördes undervisningen? Vad fick eleverna lära sig? Följdes läroplanen?

Just dessa frågor kommer i SVT-dokumentären, när skolinspektören som kom till Solviksskolan intervjuas. Inspektörerna såg såklart igenom skolans charad. ”Om man med skolan menar en plats där elever undervisas, så blir man tveksam om vad man ska tro”, löd inspektörernas omdöme. Läroplan saknas och lärarnas undervisningspraktik ifrågasätts.

Uppdraget förändrades

Samma sak beskriver den förre skolinspektören Kjell ­Granström, senare professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet. Under 80-talet var länsskolsnämndernas uppdrag dels att kontrollera skolorna men också att stötta lärarnas utveckling. Skolinspektionen var inte bara en kontrollinstans utan bidrog till att verksamheten blev bättre.

Under 90-talet infördes fritt skolval, skolpeng, friskolor och en ny läroplan. Ansvaret för skolan decentraliserades. Utbildningen skulle planeras lokalt på skolorna. Länsskolnämnderna avskaffades. I stället startades Skolverket, med begränsat ansvar för inspektion. Ansvaret lades istället på kommunerna.

Pendeln slog dock tillbaka. 2003 återinförde Socialdemokraterna Skolinspektionen, som en enhet under Skolverket. Detta övertrumfades av Jan Björklund 2008 – 150 heltidstjänster skulle införas för att granska friskolorna, dessutom på en helt ny myndighet! Ordning och reda i skolsektorn.

Den avgörande skillnaden mellan 1900-talets länsskolnämnder och dagens skolinspektion ligger i uppdragets utformning.

Skolinspektionen har idag ett brett uppdrag: utöver tillståndsprövning, tillsyn och kvalitetsgranskning av skolor så har de även ansvar för Barn- och elevombudsmannen, som ska tillgodose barns rättigheter. En stor mängd granskningar av diverse ämnen publiceras varje år.

Grindvakt för företagen

Mats Ekholm, professor emeritus i pedagogik vid Karlstads universitet, menar dock att det stimulerande uppdraget har viktats ned.

– Jämfört med länsskolnämnderna har det stimulerande uppdraget fått stå tillbaka. Skolinspektionen har idag en ­betydligt mer kontrollerande funktion.

– Dessutom finns det inga belägg för att inspektionerna skulle göra någon skillnad på elevernas prestation, säger Mats Ekholm, och refererar till en undersökning av 187 skolor där elevernas prestationer jämfördes före och efter det att de inspekterats: Elevernas resultat blev varken bättre eller sämre efter inspektionerna.

Gällande friskolorna menar vissa att Skolverket förvandlats till en ren marknadsmässig kontrollfunktion. Sara Carlbaum, universitetslektor vid Umeå universitet, beskriver Skolinspektionen som en grindvakt för friskoleföretagen. Skol­inspektionen prövar ansökningar om att öppna skolor utifrån ekonomiska underlag. Företagets finanser, snarare än skolans pedagogiska arbete, är i fokus vid tillståndsprövningen.

Dessutom fungerar Skolinspektionen som en legitimering av friskolesystemet. Politiker som vill försvara systemet kan alltid kräva utökade inspektioner och hårdare kvalitetskrav. Nyligen krävde Liberalerna att en ledningsprövning införs av nya friskolor.

”Skydda marknaden”

Faktum är att de stora skolkoncernerna inte har något emot det. Friskolornas riksförbund, som samlar de stora friskole­företagen, prisar till och med Skolinspektionen när skolor stängs ner. Det är helt rationellt.

Skolinspektionens årsrapport från 2020 redovisar att det främst är större huvudmän (läs storföretag) som beviljas tillstånd att driva nya skolor. Det huvudsakliga skälet för att skolor får avslag är bristande ekonomiska förutsättningar. ­Stora företag har de ekonomiska musklerna som krävs för att driva skolor, därför får de också sina ansökningar beviljade.

Från forskarhåll blir relationen mellan Skolinspektionen och friskolemarknaden tydlig: ”Skolinspektionen blir i förlängningen en förutsättning för att upprätthålla marknaden och statens roll blir att realisera och skydda denna marknad”, skriver Sara Carlbaum i en artikel från tidskriften Utbildning & Demokrati (vol. 23, 2014).

Varför stängde Skolinspektionen Frihabs skolor i Nacka och Kista? Det var inte på grund av didaktiska brister. Inte heller var det lärare som saknades, eller att extremister tagit över ledningen. Det var ekonomin det hela föll på.

Skolinspektionens yttrande handlar endast om ägarbolagets ekonomi. Tidigare ägare har ansetts olämpliga efter ekonomisk misskötsel och har fortsatt delta i driften av skolan. Det är alltså inte verksamheten i sig som granskats eller ­funnits vara problematisk. Istället är det företagets ekonomi som blir ett skäl för nedstängning.

”Det är bra och så det ska vara”, säger alltså ansvariga kommunpolitiker.

Hur gick det för eleverna vid de nedstängda skolorna?

Det verkar varken kommunen, Skolinspektionen eller politikerna bry sig om.

Tipsa om artikeln via e-post