ANALYS / Lars Palmgren.

2017-08-15 17:45
  • Våldet i Venezuela fortsätter att trappas upp. Det finns ingen enkel lösning på landets problem – det räcker inte med att skylla på Donald Trump, skriver Lars Palmgren. Bild: Ariana Cubillos/AP
    Våldet i Venezuela fortsätter att trappas upp. Det finns ingen enkel lösning på landets problem – det räcker inte med att skylla på Donald Trump, skriver Lars Palmgren.
  • Demonstranter håller upp skyltar som tillsammans bildar ordet demokrati på spanska. Protesterna mot Venezuelas president Nicolás Maduro tog plats i huvudstaden Caracas i lördags. Bild: Ariana Cubillos/AP
    Demonstranter håller upp skyltar som tillsammans bildar ordet demokrati på spanska. Protesterna mot Venezuelas president Nicolás Maduro tog plats i huvudstaden Caracas i lördags. Bild: Ariana Cubillos/AP
  • Skadade demonstranter får hjälp att söka skydd. Mer än 100 personer har dödats under fyra månaders sammandrabbningar med polisen. Bild: Ariana Cubillos/AP
    Skadade demonstranter får hjälp att söka skydd. Mer än 100 personer har dödats under fyra månaders sammandrabbningar med polisen.

Ett skolgårdskrig som passar Maduro perfekt

I takt med att Venezuelas president Nicolás Maduro blir allt mer isolerad, passar Donald Trumps uttalande om ett eventuellt militärt ingripande in i en konspiratorisk retorik.

Men de konflikter, fattigdomen och våldet som Venezuela brottas med kan inte bara ­skyllas på USA, skriver Lars Palmgren.

Just när Venezuelas president Nicolás Maduros behov av ett under var som störst, kom Donald Trump till hans undsättning. Den amerikanske presidentens uttalande häromdagen att han inte utesluter ett militärt ingripande i Venezuela, passade som handen i handsken för Nicolás Maduros behov. Först och främst som en bekräftelse på det han, och före honom Hugo Chávez, hela tiden har hävdat, det vill säga att imperiet planerar en militär ­intervention och att oppositionen är köpta lakejer med uppgift att bana väg för den.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det går också, med lite god vilja, att hävda att Donald Trump också bekräftade, åtminstone delvis, regeringens tes att den ekonomiska krisen i ­Venezuela är orsakad av ett ekonomiskt krig styrt från Washington.

Och här finns dessutom flera andra pusselbitar som kan hjälpa till att frammana bilden av en pågående konspiration initierad av imperiet i norr.

Som när CIA:s chef, någon vecka innan Donald Trumps uttalande, under en presskonferens berättade att han under resor i regionen diskuterat med kollegor i Colombia och Mexiko hur ”demokratin i Venezuela kan försvaras”. Det fick Nicolás Maduro att anklaga Mexiko och Colombia för att på USA:s order konspirera mot Venezuela. En anklagelse som indignerat avfärdades och inte heller togs på särskilt stort allvar någonstans utom i Nicolás Maduros eget högkvarter, men som i ljuset av Donald Trumps senaste uttalande har fått förnyad aktualitet.

Till det kommer angreppet häromdagen mot en militär­förläggning i staden Valencia, drygt 15 mil väster om Caracas. I en video som cirkulerade i sociala medier­ förklarade en tidigare kapten i ­Nationalgardet, som presenterade sig som Juan Laguaripano, omgiven av ett 20-tal beväpnade och uniformsklädda män, att de inlett ett civil-militärt uppror ”mot Nicolás Maduros terrorvälde”.

Fick betalt – av utländsk makt

Juan Laguaripano, som avskedades från Nationalgardet för fyra år sen för just ”konspiration”, uppmanade alla militära och polisiära enheter i landet att resa sig. Han uppmanade också civilbefolkningen att söka sig till militära förläggningar för att stödja upproret.

Men förutom en del demonstrationer och sammandrabbningar i närheten av arméförläggningen hände ingenting. Och efter ett par timmar återtog armén kontrollen.

Några av de upprorsmakare som greps sa att de fått betalt av en ”utländsk makt”. Andra, bland dem Juan Laguaripano, lyckades fly med en ganska stor mängd vapen. Men det dröjde bara ett par dagar innan också de greps. Märkligt nog i en vanlig vägkontroll av länspolisen, inte av militärens säkerhetstjänst.

Det finns en lång tradition av konspirationer inom den venezulanska militären – en höjdpunkt var Hugo Chávez kuppförsök mot Carlos Andrés Peréz 1992 – och naturligtvis kan allt vara tillfälligheter och övertolkningar, men nog finns här rätt gott om material för den som söker efter element för att avslöja en konspiration.

Dagliga protestaktioner

Man får heller inte glömma att det hållits närmast dagliga protestaktioner i Venezuela under de senaste fyra månaderna. Och som en händelse som nästan ser ut som en tanke beslutade tullunionen Mercosur strax innan Donald Trumps uttalande att utesluta Venezuela. Någon dag senare antog tolv av de största latinamerikanska länderna vad som kallas Lima-deklarationen, i vilken de slår fast att de inte erkänner den konstituerande församling som valdes i Venezuela för en dryg vecka sedan. Inga beslut som fattas av den konstituerande församlingen kommer heller att erkännas.

EU har sagt i stort sett samma sak.

Till och med påve Franciskus, som under en tid försökte medla mellan oppositionen och regeringen, vädjade till Nicolás Maduro att inte installera den konstituerande församlingen därför att det bara skulle öka polariseringen och förvärra krisen.

Inte sedan han valdes till president med mycket liten marginal för fyra år sedan hade Nicolás Maduro varit så isolerad både i Venezuela och internationellt.

Han behövde verkligen ett under för att inte förlora all trovärdighet och stå där som en avslöjad kejsare utan kläder.

Och då, som på beställning, klampade Donald Trump in och allt förändrades.

Imperiet blev synligt. Bolivias president Evo Morales twittrade glatt att Donald Trumps uttalande bekräftade att alla Nicolás Maduros motståndare är kuppmakare som går i USA:s ledband. Och även om den tweeten nog mest av allt illustrerade kvaliteten i Evo Morales politiska tänkande och trots att både den venezulanska oppositionen och det internationella samfundet kraftfullt tog avstånd från Donald Trumps uttalande och alla tankar om utländsk militär inblandning, så lever lagen om ”guilt by association” sitt eget liv.

Att vara mot Nicolás Maduro blev lätt som en plätt detsamma som att vara för Donald Trump.

Kan ta till vapen

Och när Nicolás Maduros son, som också heter Nicolás och som är delegat i den konstituerande församlingen (vilket för övrigt också Nicolás Maduros hustru Cilia Flores är – nepotism är legio i chavismens Venezuela), säger att om Donald Trump skulle förverkliga sina hotelser så kommer han och andra venezulanska patrioter att ta vapnen till New York och inta Vita huset, så orsakade det inte hånfulla gapflabb, utan mest av allt ångest.

Donald Trump har gett nytt liv åt den tomma, men livs­farliga retoriken.

Kriget på skolgården – vem är tuffast.

Vem kan flest fula ord.

Vem är snabbast med kniven.

Vem kan få skrattarna på sin sida.

En situation som passar Nicolás Maduro perfekt.

För att inte tala om Donald Trump.

Det tragiska är att den här tuppfighten bidrar till att lägga locket på för de diskussioner om de verkliga problem som ligger bakom Venezuelas kris: den katastrofala ekonomin, den gränslösa korruptionen, undergrävandet av demokratin  ... Nu kan de frågorna skjutas åt sidan med argumentet att det viktigaste är att försvara sig mot USA:s invasionsplaner.

Men är det då inte möjligt att USA har sådana planer?

USA är världens mäktigaste militärmakt och har gång på gång visat sig kapabel till militär aggression trots omvärldens protester.

Så varför inte i Venezuela?

Även om det lite tjatiga upprepandet om militär intervention för tankarna till sagan om fåraherden och hans rop ”vargen kommer”, så kan ingenting uteslutas.

Att lita på Donald Trump är ett skämt.

Men ändå; orsaken till den kris som venezulanerna kämpar med allt mer slitna näbbar och klor för att klara sig igenom har inte med Donald Trump att göra.

Oljepriset bakom fattigdom

Det är inte USA som har skapat krisen. Det är regimen själv. Det började med Hugo Chávez och fortsatte med Nicolás Maduro. Oljan i kombination med leninistisk avantgardteori och det av Fidel Castro utsedda historiska uppdraget att rädda Kuba, var de faktorer som stakade ut vägen. God vilja, enastående resurser, ofantlig hybris och militär mentalitet formade en regim som inte bara var beredd att uppfylla sitt historiska uppdrag utan som också försökte bygga ett land som hängde mellan himmel och jord, likt ett grekiskt drama.

Problemet var att därunder fanns, finns, miljontals människor som lever allt närmare svälten.

Att fattigdomen nu ökar i Venezuela har samma orsak som att den en gång minskade – priset på olja.

Det finns ingen enkel lösning på Venezuelas problem.

Men en sak är ganska säker – det räcker inte med att skylla på Donald Trump.