Ledare. Agneta Stark.

2017-02-20 03:00

Vi måste vårda lärarutbildningen

Varför finns inte en årlig lärarstämma, som fyller medier med pedagogiska och ämnesmässiga svårigheter och framsteg?

Själva utbildningen till lärare har tagit mellan ett och sex år under de senaste 150 åren i Sverige. Men verkan av utbildningen fortsätter under hela lärarens yrkesverksamma liv.

År 1956 inrättas den första svenska lärarhögskolan i Stockholm. En lärare som föddes det året är nu 60 år fyllda. År 1956 beslutar riksdagen att television ska införas. Spritservering utan mattvång tillåts på försök på ett 50-tal restauranger i landet. Vraket efter regalskeppet Vasa återfinns i vattnen utanför Beckholmen i Stockholm. Sovjetiska trupper invaderar Ungern, och nästan en kvarts miljon ungrare flyr från sitt land. 180 000 människor står i Stockholms bostadskö.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Det är en avlägsen tid. Kanske är inte födelseårets händelser så viktiga för vår 60-åriga lärare. Men den som föddes år 1956 fick vanligen sin lärarutbildning under mitten av 1970-talet, och händelser under gymnasiet och under högskoleutbildningen påverkar unga människor starkt.

Dessa unga får under sin gymnasietid uppleva införande av särbeskattning och tillgång till fri abort. President Nixon tvingas att avgå när de är 18 år. Socialdemokraterna förlorar riksdagsvalet för första gången på 40 år när vår blivande lärare fyller 20.

De som undervisar de blivande lärarna i mitten av 1970-talet är ofta själva födda på 1920-talet, och deras uppväxt är starkt präglad av arbetslösheten under 1930-talet och av det andra världskriget. De har i sin tur på lärarseminarier och i högre utbildning undervisats av människor födda på 1800-talet, för vilka boerkriget, Strindbergsfejden och upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge varit viktiga när de formade sin lärargärning.

Så svischar decennierna förbi i den svenska skolan. På tre lärargenerationer är vi tillbaka till 1800-talet.

I det här perspektivet är de ständiga ropen på ”detta måste in i lärarutbildningen” mycket ogenomtänkta. I varje fall för den som vill göra något åt dagens problem. Det som lyfts in i lärarutbildningen år 2017 blir kursmaterial för lärare som börjar arbeta i skolan allra tidigast 2020, och då är det endast de helt nyutbildade som påverkats. När dessa unga lärare får betydande inflytande över innehållet i skolutbildningen är vi förmodligen framme vid år 2030. Och under tiden har förändringar i samhälle och vetenskap och läroideal fortsatt lika raskt som nu.

Ingen föreställer sig att alla nya medicinska preparat och metoder måste tas in i läkarutbildningen för att kunna införas i praktiken. I stället hålls oavbruten fortbildning. Läkarstämman i slutet av varje år fyller medierna med medicinska svårigheter och framsteg. 

Ingen väntar på att ingenjörsutbildningarna ska ta upp all teknisk innovation innan arbetslivet kan utnyttja kunskapen. Nya kunskaper är självklara för alla de redan yrkesverksamma inom medicin och teknik, som yrkeslivet ut måste fortsätta att lära nytt. De vet att mycket av vad de lär sig i början av sin högre utbildning snart kommer att vara förändrat. Därför är det viktigt att de lär sig att söka och värdera nya tankar och idéer. Och naturligtvis är det likadant med skolan. 

Men varför finns inte en årlig lärarstämma, som fyller medier med pedagogiska och ämnesmässiga svårigheter och framsteg? Som gör lärarnas mångfacetterade arbete känt och som visar hur intressant och svårt det är?

Varenda lärare som arbetar med att utveckla undervisningen tillsammans med sina elever vet ju också att kunskaper förändras. De vet att de påverkar unga människors framtid, de påverkar hur de forna eleverna kommer att tänka år 2057 – och några av deras elever kommer som pensionärer att berätta för varandra om de intressanta och engagerade lärare de hade 75 år tidigare.

Och de ungdomar som nu söker sig till lärarutbildningarna i Sverige, vad har de formats av? De är födda under den ekonomiska krisens 1990-tal, de har gått på mellanstadiet under finanskrisen och de går nu ut gymnasiet i en tid när så kallade ”alternativa fakta”, det vill säga lögner, surrar som ett moln av illvilliga bålgetingar i den offentliga debatten. De har upplevt att osanningar vinner mark och att ojämlikheten ökar. 

Men de har också levt i en tid när fler än någonsin på jorden fått vaccin och skolutbildning och när ny teknik gjort att de från frukostbordet kan ta del av sådant som förr endast visades på avlägsna museer.

Vilka intryck och vilka livsmönster kommer dessa unga att ta med sig när de tar hand om skolan? Vad kommer deras elever att säga om dem vid pensionärskaffet i februari år 2101? Och vad skulle du vilja att dina barnbarns barnbarn vet om din tid på jorden? 

Lärarutbildningen varar längre än någon annan utbildning som jag känner till. Vi måste vårda den omsorgsfullt och respektfullt mot både barn och vuxna i framtiden.

Agneta Stark
Agneta Stark 

Docent i företagsekonomi, har arbetat som gästprofessor vid Linköpings universitet och rektor vid Högskolan i Dalarna. Var även bland annat en av initiativtagarna till nätverket Stödstrumporna.