Ledare. Andreas Gustavsson.

2017-03-16 03:00

Välfärdsindustrin jublar när Löfven tvekar om vinsterna

Ingen socialdemokratisk kongress utan omtag av vad partiet ska göra åt vinster i välfärden. 2013 var jag på kongressen i Göteborg, och det vore en överslätande beskrivning att kalla de motsättningarna för en diskussion.

Det var krig mellan olika läger. Till sist landade man i en utspädd kompromiss som formulerade att ”möjligheterna för riskkapitalister och andra aktörer att plocka ut privata vinster, och att göra andra former av värdeöverföringar från välfärdssektorn, avsevärt begränsas”. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Nu ska Socialdemokraterna göra ett nytt försök i Göteborg. Den här gången är förutsättningarna annorlunda. 2014 kom uppgörelsen om att utreda möjligheterna att begränsa vinsterna. 2016 kom slutligen Ilmar Reepalu med sin utredning. Taket för vinsterna ska läggas på sju procent. 

Katastrof, enligt välfärdsbolagen och näringslivets alla tankesmedjor, lobbyorganisationer och ledarsidor (ja, Dagens Industri ingår i samma nervsystem). Privata aktörer kommer att försvinna! Vinstförbud! Näringsförbud! 

Svenska folket hörsammar inte dessa rop på hjälp. Det finns ett starkt stöd för att kraftigt reglera överföringen av gemensamma medel till entreprenörer. Inte så värst märkligt, efter skandaler kring undermåliga verksamheter och kryphålsjagande räntesnurror. 

Vad gör Socialdemokraterna? Partiets ledning tar med sig en reviderad policy till kongressen. Vinster ska begränsas i skolan. Men däremot ska sjukvårds- och omsorgsföretag passera under lagstiftningens radar. 

Logiken … 

Medan vi letar efter den kan vi konstatera att Socialdemokraterna – alltså ledningen – inte bryr sig det minsta om att det här formellt skulle bryta mot överenskommelsen med Vänsterpartiet som ligger till grund för budgetsamarbetet. 

Konsekvensen av socialdemokratins irrande är att ingen egentligen kan veta hur regeringen vill hantera vinster i välfärden. Avsikten tycks vara ett minimum av politisk styrning. Kongressombuden förbereder sig följaktligen på en ny uppslitande vända. Näringslivet jublar. Omställningen från försvar till angrepp är ögonblicklig. 

Timbro släpper en rapport som propagerar för att akutsjukhusen ska lämnas över till privata aktörers kapabla skötsel. Landstingen är beställare, bolagen är utförare. Det här tycker tankesmedjan – finansierad av stiftelsen Fritt näringsliv, bildad av Svenskt näringsliv och Näringslivets fond – borde vara en modell för betydligt fler av Sveriges cirka 70 liknande inrättningar. I dag är det bara S:t Görans i Stockholm som är skattefinansierat men privat drivet. Först en handfull till. Sedan gärna ännu fler. ”Det är inte för sent att göra ett omtag”, skriver Johan Ingerö på Timbro i Dagens Nyheter

Han nämner ingenstans i sin debattartikel vinstfrågan. Den är som bortblåst. I stället mer privatisering. I stället öka miljardflödet.

Tack, Stefan Löfven.

Naturligtvis kommer näringslivet att utnyttja öppningen. 

Naturligtvis kommer en fullskalig attack i samma ögonblick som Socialdemokraterna blottställer sig (och hamnar på kollisionskurs med både sina väljares vilja och sitt budskap om jämlikhet som samhällsfundament).

Alliansen i Stockholms läns landsting arbetar redan för fullt med att privatisera ytterligare ett akutsjukhus. Det ska ske nästa mandatperiod, berättade i höstas sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (L): ”För patienten som behöver vård spelar det nog mindre roll vem som driver sjukhuset”, skrev hon i Dagens Samhälle.

Sommaren hade varit katastrofal. Blivande föräldrar som inte vet var – vilket sjukhus, ens vilket landsting – deras barn ska förlösas. Svårt sjuka cancerpatienter som får vänta alldeles för länge på operation. Personal som bränner ut sig. Det här vill Alliansen privatisera bort. Starbrink lyfte, precis som Ingerö gör nu, fram att S:t Görans på många områden klarar sig bättre än landstingsdrivna sjukhus. Hennes övertygelse är inte ideologisk, bara deducerad från resultat: ”Ett akutsjukhus i privat regi är inget mål i sig.” 

Klart att det är. 

Klart att hela det välfärdsindustriella komplexet vill vrida varje vårdplats – och så många skattekronor som möjligt – ur händerna på det offentliga. 

Fäst blicken på Stockholm. Det är testanläggning för marknadsfundamentalisterna. Det var i Stockholm som vårdcentralen Serafen reades bort av landstinget för 700 000 kronor bara för att säljas vidare till riskkapital för 20 miljoner kronor. Det var i Stockholm som beslutet togs om Nya Karolinska sjukhuset, ett av världens dyraste sjukhus, omgärdat av brevlådeföretag i Luxemburg. Det var i Stockholm som Alliansen och näringslivet förfinade sina metoder. 

Strax efter senaste valet belönades Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsåd 2006–2014, med en ledningstjänst hos Investors vårdjätte Aleris. Hennes före detta kollegor förvaltar arvet, att prioritera privata lösningar framför offentliga. Målet är systemskifte. Det gäller hela Sverige. Vem vet, kanske blir det Aleris som får kontrakt på nästa akutsjukhus. (Det är inte alls otänkbart. Bolaget driver redan Bollnäs sjukhus, det andra sjukhuset i landet som privatiserats.) 

Reinfeldt har för övrigt ett förflutet på Timbro, och Ingerö har tidigare varit pressansvarig hos dåvarande socialminister Göran Hägglund (KD), som även han tagit klivet in i Aleris.

”Jag vill gärna fortsätta att jobba med sjukvårds- och äldreomsorgsfrågor”, sa Hägglund. 

Välfärdsindustrin är osund på så många sätt. Nej, inte bara den som gör sina vinster på våra barns utbildning. Det här borde vara en given fråga för Socialdemokraterna. 

Håll fast vid utredningens förslag, allra minst.

Backa inte.