Ledare. Hanna Gustafsson.

2017-04-16 04:00

Skilda världar efter attacken i Stockholm

Det är som två skilda världar. Det är vad jag tänker dagarna efter attacken i Stockholm där en misstänkt terrorist körde ihjäl fyra människor och skadade otaligt fler.

Två världar.
En värld där människor öppnade sina hem för främlingar, visade respekt för drabbade och anhöriga genom att försöka stoppa rykten och hemska bilder från att spridas, och uttryckte sin ilska genom att vägra låta terrorister göra oss rädda och omänskliga mot varandra.
Och så den andra världen. Den där rasisterna ägnade sig åt att rusa in i alla kommentarstrådar på sociala medier för att dela hemska bilder utan den allra minsta respekt för de drabbades känslor, samt påstå att det står terrorister bakom varje gathörn och att vi därför måste kasta ut människor utan någon som helst koppling till terrordådet.

Tidningen Expo beskrev den högerextrema frustrationen ett par dagar efter attacken. Medan vanliga Stockholmare samlades till en manifestation för medmänsklighet och kärlek så ägnade sig de högerextrema åt att försöka piska upp en hatstämning på nätet.
Medan människor ägnade sig åt att ge blommor till polis och räddningstjänst och hålla en tyst minut för offren, passade internets dummaste högerkant på att raljera över mångfald och ”inkvoterade” myndighetspersoner (det tystnade dock när det visade sig att dessa myndigheter skött sig exemplariskt).
Det var också två skilda världar i hur debattörer, krönikörer och andra personer med stora plattformar hanterade händelsen.
Bara en timme efter attacken i Stockholm och innan någon visste vem som låg bakom eller varför postade Joakim Lamotte en video där han halvskriker in i kameran om IS-krigare och Göteborgsteaterns pjäs Jihadisten – i vad som kanske är den sämsta tänkbara reklam för ”oberoende journalism” som någonsin skådats.

En krönikör på Dagens Samhälle och Göteborgs-Posten valde att ta den hemska fredagen i akt för att hoppa på Henrik Schyfferts stand-up show Var Inte rädda och på något sätt koppla den till attacken. Det kan nämnas att Henrik Schyffert själv lyfte upp problemet med att göra sin föreställning denna hemska fredagskväll, och en mycket värmande beskrivning av hur han på ett klokt och respektfullt sätt tacklade detta spreds på sociala medier.
När Dagens Samhälle-krönikören fick frågan varför hon trots det valde att hoppa på Schyffert just denna dag svarade hon: ”Jag har länge ogillat Schyfferts politiska budskap. Särskilt i dag när människor dött.”

Så man kan uppenbarligen hantera en sådan här händelse på två helt skilda sätt. Antingen, som Schyffert, med empati och med insikt om att det just i dag inte handlar om din egen agenda. Eller så kan man göra motsatsen.
Medan de flesta kämpade mot att låta terrorismen nå sitt mål att framstå som mäktigare än de är, så gick en högerpopulistisk skribent (som bland annat ska hjälpa Viking Line att få kvinnor att känna sig tryggare på färjor) i stället ut och påstod:
”Många av dem som kom till Sverige i flyktingströmmen 2015 har inte rätt att stanna. Hur många av dem är tickande bomber, redo att begå terror i vårt land?”
Vilket är ungefär exakt vad man ska skriva om man vill skrämma upp människor, skapa otrygghet i ett av världens tryggaste samhällen och utsätta oskyldiga för misstänksamhet de inte alls förtjänar.
Skilda världar, indeed.