Ledare. Veronica Palm.

2017-07-13 03:00
Bild: Christine Olsson/TT

Låt nästa stora välfärdsreform bli förkortad arbetstid

”Bäst av allt, det är ingen önskedröm. Det är fullt möjligt, testat och klart att införa.”

Mitten av juli. Allt är förlåtet. November och februari är glömda. Det här lilla mörka landet i ett avlägset hörn av världen skiner upp och visar sin bästa sida. Vi blir vänligare, öppnare, lugnare. Vi mår bra. Så klart är det ljuset, och solen och värmen när den behagar visa sig. Men också ledigheten. Vi har tid att umgås, läsa, åka på utflykt, träffa vänner och tid att bara vara.

Sen när augusti kommer så blir kvällarna mörkare och vi börjar stressa upp oss igen. Nog är det skönt att gå tillbaka till jobbet, få rutiner, träffa människor och slippa laga alla mål mat till barnen. Förhoppningsvis utvilad, men så utvilad att du ser fram emot att jobba fyrtio timmar varje vecka i elva månader framåt är få som är.

Jag har alltid vart en varm anhängare av arbetstidsförkortning, främst ur ett feministiskt perspektiv. Allt för många kvinnor betalar själva sin arbetstidsförkortning genom att gå ner i arbetstid. Och om hon bara jobbar deltid så förväntas hon vara den som jobbar hårdast när hon är på jobbet, men utan möjligheter till befordran. Och eftersom hon bara jobbar deltid så har hon inte bara huvudansvar för hem och barn utan också svårt att argumentera för någon annan fördelning. För att inte tala om den effekt det ger i hennes lönekuvert och senare i pension.

En generell arbetstidsförkortning till en 6-timmarsdag eller en 30-timmarsvecka skulle göra maktbalansen mellan män och kvinnor något bättre på arbetsmarknaden, i hemmet samt trygga kvinnors möjlighet till egen försörjning. Det vill säga tre grundläggande förutsättningar för ett självständighet liv med fria livsval.

De arbetstidsförkortningsförsök som gjorts, framför allt på kvinnodominerade arbetsplatser, visar att produktiviteten inte försämras. Människor mår bättre och hinner med sitt liv. De blir mindre sjuka eller frånvarande och mer dedikerade till sitt jobb när de är där. Bra för alla.

Men förkortad arbetstid är inte bara ett feministiskt projekt. Att inte vara så trött när jobbet är slut och att få mer tid över till annat skulle i sig öka välståndet. En färsk forskningsstudie vid Uppsala universitet visar att antalet hjärtinfarkter i Sverige är färre under den tid på året vi just nu har, den ljusa och lediga tiden. Kort sagt, vi skulle må lite bättre om vi jobbade lite mindre.

Det finns de som driver frågan om arbetstidsförkortning som en lösning på arbetslösheten. Det gör inte jag. Jag vill ha full sysselsättning och arbetstidsförkortning, inte kortad arbetstid som en konjunkturåtgärd. Dessutom är inte antalet jobb statiskt i en dynamisk ekonomi. Jag tror helt enkelt inte på nått flummigt dela-på-jobben. Jag ser förkortad arbetstid som en del av välfärden. Välfärdens förutsättning, så som världen ser ut, är att vi jobbar och bidrar till tillväxt.

Än så länge har jag inte sett något smartare för ökad jämlikhet och välbefinnande än kedjan: Arbete, växande ekonomi och ett välfärdssystem som omfördelar resurser.

Jag kan däremot tycka att den växande ekonomin till stora delar har börjat betraktas som ett mål i sig. Det är det inte. Ekonomiska resurser är inget annat än riktigt bra verktyg för att förverkliga samhällsambitioner. Sverige har en god och växande ekonomi. Det är hög tid för nya välfärdsreformer.

Var och en kan nog peka på olika brister i välfärden som vi vill åtgärda. Men jag skulle ändå våga hävda att kortare arbetstid skulle vara lösningen på flera av de utmaningar vi ser.

Jag vill att nästa stora välfärdsreform blir förkortad arbetstid. Det kan ske på flera sätt. Som längre föräldraledighet. Det vill jag inte ha, kvinnor är borta tillräckligt länge från arbetsmarknaden och barn behöver förskola. Eller lite mer semester. Vore väl skönt, men inte något som i grunden förbättrar.

Hur jag än vrider och vänder så kan jag inte landa i något annat än att det absolut bästa, om arbetstidsförkortningen ska bli en reform för både ökat välstånd och jämlikhet, är att korta veckoarbetstiden. Dessutom är det enkelt och kommer alla till del. Och bäst av allt, det är ingen önskedröm. Det är fullt möjligt, testat och klart att införa. Kostar en del initialt, men vinsterna är stora både för den enskilde människan och för oss alla i det vi kallar samhället.

Nog skulle augusti kunna kännas lite ljusare om du visste att du inte hade elva månader av stressiga hämtningar, trött unge, pytt i panna från frysen och somna till ”Bolibompa” framför dig, om du fick någon timma till på dygnet, en stund du själv kunde bestämma över. Kanske blir det ändå halvfabrikat till middag för att du väljer att ta den långa vägen hem från förskolan så ni kan sortera stenarna i vägkanten i storleksordning. Men det är du som väljer, en välfärdsreform som ger dig mer av ditt enda liv.