Ledare. Annie Hellquist.

2017-08-26 10:55
”På Medborgarplatsen har vi sett kärlek manifesteras i handling de senaste tre veckorna. En sådan kärlek som har potential att göra vårt samhälle starkare och mer motståndskraftigt.” Bild: Jonas Ekströmer/TT
”På Medborgarplatsen har vi sett kärlek manifesteras i handling de senaste tre veckorna. En sådan kärlek som har potential att göra vårt samhälle starkare och mer motståndskraftigt.”

Låt kärleken ta plats i politiken

Ett samhälle format av kärlekslöshet – det är vad vi lever i i dag. Men vi är många som inte vill ha det så.

I poesins värld har politik och kärlek länge gått hand i hand. För visst är det vackert som poeten Rod Smith skrivit:

”Vi arbetar för hårt

Vi är för trötta för att bli förälskade

Därför måste vi störta regeringen

Vi arbetar för hårt

Vi är för trötta för att störta regeringen

Därför måste vi bli förälskade”

 

Jag vill skriva om kärlek och jag vill skriva konkret, utan poesi. Det kan kännas otillräckligt och hopplöst naivt när människor ropar efter kärlek i spåren av blodig terror, vansinnesdåd och hatbrott. När blodet inte torkat på gatorna i Barcelona, Åbo och Charlottesville. Hur ska kärlek hjälpa? Vad menas ens?

Kärlek har åter blivit ett politiskt slagord. Efter terrordådet på Drottninggatan samlades tusentals till en kärleksmanifestation, när skolor utsätts för naziklotter svarar ofta lokalsamhällen med hjärtan och symboler för kärlek. Veckan efter Nordiska motståndsrörelsen attackerade en antirasistisk demonstration i Kärrtorp för ett par år sedan fylldes Kärrtorps IP med 20 000 människor, många bar plakat med hjärtan. Medborgarplatsen svämmade förra helgen över av hjärtan till stöd för den pågående sittstrejken.

Och det finns faktiskt en subversiv kraft i detta om vi kommer överens om att vi vill något mer med vårt tal om kärlek än att bara känna den.

Om vi pratar om terror så tror jag inte att någon tror att vi kan älska bort Islamiska staten. IS makt måste krossas, pengaflödena strypas, vapentillgång stoppas. Men vi vet också detta: Vi vet att i spåren av terrordåd hårdnar attityder. En grupp brittiska forskare undersökte 2015 attityder före och efter Londonbombningarna 2005 och fann bland annat att liberalers attityder mot invandrare och muslimer hårdnat, samt att färre omfamnade jämlikhet som värde efter dådet.

I terrorns spår blir liberaler konservativa, ingripande undantagstillstånd blir permanenta och grupper segregeras än mer från varandra. Det är en del i Daesh/IS strategi. Attackerna är inte ett sätt att angripa ”vårt sätt att leva”. Dåden är propaganda, dåden är verktyg för rekrytering. Här uppstår en växelverkan mellan rasisterna/islamofoberna och IS. I Barcelona tog det inte ens ett dygn innan nyfascister försökte använda attacken för att hetsa mot muslimer i närheten av platsen där dådet ägde rum, men de drevs bort.

Det finns ett vaccin mot denna giftiga pendelrörelse där terror föder hat och islamofobi, som föder grogrund för terrorrekrytering och så vidare. Forskarna bakom studien av hur attityder påverkas av terrordåd, har även mätt hur kontakter mellan olika grupper kan fungera som stötdämpare. Islamofobin ökade inte på samma sätt där det fanns goda kontakter mellan muslimska och icke-muslimska grupper.

Kanske är det så kärlek ser ut i politisk form, som en icke-segregerande politik. Det kärleksfulla samhället, där människor möts över etniska och religiösa gränser, är bättre rustat att stå emot den islamofobi som i sin tur skapar terrorns rekryteringsmarker, än det segregerade, uppdelade och individualistiska.

På Medborgarplatsen har vi sett kärlek manifesteras i handling de senaste tre veckorna. En sådan kärlek som har potential att göra vårt samhälle starkare och mer motståndskraftigt. När sopåkarna från RenoNorden manifesterade bredvid Ung i Sveriges sittstrejk mot utvisningar till Afghanistan deltog en representant för ungdomarna. Han höll ett tal för att ge renhållningsarbetarna sittstrejkens stöd. Han vände sig också mot sittstrejken och förklarade på dari vad sopåkardemonstrationen handlade om. Ungdomarna svarade med en stående applåd och händer formade som hjärtan och fick själva rungande applåder tillbaka. Så kan kärlek i politikens form också se ut.

Kärlek har en plats i politiken även bortom poesin, i form av kamp för rättvisa. Den amerikanske aktivisten, filosofen och socialisten Cornell West skriver ”Rättvisa är vad kärlek ser ut som på en samhällelig nivå”. Naomi Klein svarar honom att nyliberalism är hur kärlekslöshet ser ut, när den tar politikens form. Det är vad vi lever i i dag – ett samhälle format av kärlekslöshet. Vi är många som inte vill ha det så.

Låt kärleken ta plats i politiken. Den hör faktiskt hemma där.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.