Ledare. Silas Aliki.

2017-03-12 06:00

Hur många afghaner har dödats av svenska kulor?

Hur har den politik Sverige fört faktiskt påverkat den afghanska civilbefolkningen?

”Vi har varit en stridande part under Natos ledning.” Så sa utredaren Tone Tingsgård vid den presskonferens som ägde rum förra veckan, i samband med att hon lämnade över utredningen om Sveriges militära och civila insatser i Afghanistan under åren 2002–2014. 

Det är ett uppseendeväckande uttalande, i ljuset av hur denna insats tidigare beskrivits av politiker och i media, där den oftast liknats vid ett slags fredligt hjälparbete. Tingsgårds uppdrag var att ”beskriva, analysera och utvärdera den samlade svenska insatsen utifrån de överväganden och målsättningar som har lagts fast. Det övergripande syftet med utvärderingen är att dra lärdomar inför framtida internationella insatser”.

Utifrån den uppdragsformuleringen har hon gjort ett gediget arbete där hon konstaterar att Sverige sjösatte insatsen i direkt anslutning till att USA inledde det så kallade kriget mot terrorismen, och att insatsen i stort sett inte uppnått något av de mål som det var tänkt att den skulle uppnå. Säkerheten i Afghanistan har inte ökat, fattigdomen har inte minskat och uppdraget att bygga upp de afghanska säkerhetsstyrkorna har inte fullgjorts. Det enda mål som uppnåtts tillfredsställande är att den svenska Försvarsmaktens förmåga ökat, och samarbetet med Nato utvecklats. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Så även om det inte ingått i utredarens uppdrag att undersöka hur det svenska deltagandet förhållit sig till USA:s och Natos politik, torde det inte vara särskilt svårt att konstatera att vi på vårt sätt deltagit i det amerikanska ”kriget mot terrorismen”. Därmed har vi skuld till all förödelse som detta krig orsakat inte bara i Afghanistan, utan också i exempelvis Irak. Vårt deltagande har ju avlastat den amerikanska försvarsmakten och frigjort personal som kan användas på andra platser. 

Det som framför allt lämnar en bitter eftersmak är dock det faktum att Sverige sannolikt inte kommer att utreda hur den politik vi fört faktiskt påverkat den afghanska civilbefolkningen. Deras röster saknas helt, trots att utrikesminister Margot Wallström (S) under presskonferensen sa att hela syftet med insatsen var att hjälpa just dem.  

Svenska försvarsmakten redovisar inte någonstans på sin hemsida hur många personer om dödats av svenska kulor, trots att det framkommit uppgifter om att svenska soldater skjutit för att döda ett stort antal gånger. Inte heller Tingsgårds utredning redovisar antalet döda eller sårade afghanska medborgare. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att vårt lands politiska ledning inte har för avsikt att låta civilbefolkningens syn påverka hur vi i framtiden genomför internationella insatser. Och att insatsen trots de vackra ord som omgärdat den heller aldrig var till för just civilbefolkningen. 

”Jag vill alltid tro att en insats med goda avsikter och gott uppsåt aldrig kan vara skadlig”, sa Tingsgård vid presskonferensen. 

Den förhoppningen har vi säkert alla. Men när det i fall som det här visar sig att någonting har orsakat skada oavsett vilka eventuellt goda intentioner som föregick, hade det varit betydligt bättre att ta ansvar för den förödelse som uppstått. Exempelvis genom att ge de afghanska medborgare som flytt från det krig vi varit med och deltagit i en fristad undan det. Men istället fortsätter Sverige att svika Afghanistan. Genom att införa striktare asylregler än många andra EU-länder, utvisa personer i stora grupper i specialchartrade plan, och dra in alla former av stöd till de ensamkommande unga som lever här. 

Det är ett enormt hyckleri.