Ledare. Johan Ehrenberg.

2017-10-13 03:00

Fakta är som spikar i huvudet - vi går åt fel håll

Vilken enögd travhäst kom fram till att vi ska bränna sopor i Sverige eftersom ingen räknar det som utsläpp? Johan Ehrenberg om en katastrof till klimatpolitik. 

Vad ska man säga om att utsläppen ÖKAR i Sverige? Trots rödgrön regering, trots miljoner klimatkonferenser, trots utredningar och fantastiska tal av såväl professorer och företagsledare och trots en aktiv positiv klimatpolitisk rörelse.

Kanske man ska inse att vi gör helt fel. Gång på gång.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Nej, det handlar inte bara om Sverige, att SCB förra veckan räknade fram ökade utsläpp med en procent är genant för regeringen, sorgligt för alla som kämpar, men när man globalt får siffror på att användandet av fossil energi faktiskt ÖKAR på jorden (ja, jag kör med stora bokstäver medvetet) så måste vi sluta lura oss själva och inse fakta.

De politiska saker som gjorts fungerar inte, Parisavtalet är en tom kuliss, de ekonomiska satsningarna finns inte och den nya medvetenheten inom företag är en grönmålning (eller greenwashing som det också kallas) av historiska mått.

De gör inget. Inget.

Oljan på jorden ökar i användning, gasen ökar, bara kolet minskar men … kolet kan fortfarande vara en felräkning baserad på Kinas skakiga statistik. Den enorma ökningen av förnybar ren energi (som jag själv hejar på och använder som en peppande tanke innan jag går ut på morgonen) klarar inte ens att försörja den ökande energianvändningen på jorden (ökad ekonomi, ökad energikonsumtion hos såväl fattiga som rika på jorden).

Fakta är som spikar i huvudet.

Vi går åt fel håll.

Varför?

Globalt vet vi ju. De stora energiföretagen, framför allt fossil energi, har makten över staternas klimatpolitik. Den kortsiktiga lösningen – bränn mer olja, kol och gas – är enklare för politiken att acceptera eftersom den här och nu ger mer pengar, mer jobb, mindre bråk. Det är dit stödpengarna går. Den långsiktiga lösningen, en total omställning till ren energi, krossar storföretag och kapitalägare (se hur EU:s energiföretag vacklar, och då har vi bara petat lite på energisystemet).

Politiken viker sig, och om du inte vill tro mig så försök förklara varför världens bilföretag fått ljuga alla i ansiktet i 20 år och till och med fått stöd för det. Vilka bilar tror du Tysklands offentliga sektor köper in? Vad tror du svenska kommuner valt? Och inte åker Stefan Löfven omkring i en Tesla när det finns en smutsig Volvo.

Ja, i Sverige vet vi också vad som är fel.

Vi har genomfört förslag på förslag som varit helt meningslösa.

Hur gick det till när etanol blev den svenska lösningen?

Vilken dumskalle fick för sig att dieselbilar var en ”övergång” till ren, ny teknik (och gav dieslelbilar miljöstöd)?

Vilken enögd travhäst kom fram till att vi ska bränna sopor i Sverige eftersom ingen räknar det som utsläpp?

Just nu pågår den stora nya låtsaspolitiken, allt ska bli ”bio” i Sverige – biobränsle, biovärme, bioel – men allt som bränns i landets pannor skapar lika mycket utsläpp som om vi brände fossilt. Här och nu ÖKAR utsläppen.

När svensk politik säger ”fossilfri trafik” så säger de egentligen fortsatta utsläpp men med en annan färg på tanklocket.

Och flyget vill vi inte ens tala om. Jo, det ÖKAR utsläppen, och det finns inget bränsle i världen som kan minska det. Bara mycket snabba tåg.

Själv blir jag mest förbannad när politiker och medier hurrar för ett avtal om någon minskning, eftersom det faktiskt fungerar som en grönmålning. Det stora isberget påverkas inte alls av att Sverige får stöd för cyklar så länge dieselbilen inte förbjuds.

När man är mer eftertänksam inser man att det som inte sker – fast vi vet att det måste ske – handlar om feghet, ren och generande rädsla för att utmana sig själv, företagen, det som kallas makten, och varje hovsam förklaring av en sådan som Isabella Lövin (MP) eller Annie Lööf (C) om att ”alla kan göra en insats” är deras egna självbedrägeri.

Det är de som misslyckas, och det är inte ditt fel.

För några veckor sedan kom ett nytt larm: ”det finns fortfarande tid, men ...” Det enda som kan rädda oss nu är omgående omställning till 100 procent helt ren energi (nästan bara el) och det där är ju så lätt att lösa, men ändå så svårt för då förlorar miljardföretagen allt. Panik på börsen, panik i styrelserummen, panik på ministeriet. Herregud, inte ens katastrofväder som slår sönder nationer kan få politiken att ändra sig.

Man försöker i stället skjuta på det några år till.

Och utsläppen ökar.

Ja, det är klart det kommer lösa sig.

Människor tar sig alltid fram, när politiken havererar kommer andra att ta verkligt ansvar. Snart sittstrejkar städernas unga vid infarterna. Snart stänger bönderna motorvägarna, snart kan planen inte lyfta och snart ställer du om för det går faktiskt att leva klimatneutralt trots politiken.

Det viktigaste vi kan lära av de ökade utsläppen är att politiken inte kommer lösa något alls förrän miljoner människor redan gjort det.

Nästa vecka lanserar vi förresten en lösning som förändrar hela solbranschen i landet.

Vad var det nu han sa, Yoda till den unge Skywalker?

”Do. Or do not.

There is no try.”

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg