Ledare. Hanna Gustafsson.

2017-02-05 03:00

Det här händer när bilden av En Riktig Våldtäktsman skapas

Den enkelsidiga synen på våldtäkt kommer inte kunna förebygga eller tackla brottet på något som helst sätt.

Det mest provocerande man kan säga i vårt samhälle idag är att våldtäktsmän kan vara vita. Så säger Lo Kauppi i en intervju i Dagens ETC och jag vill klippa ut det och trycka upp det på en sådan där väggdekoration folk brukade ha förr där det står carpe diem eller något annat upplyftande uttryck som är tänkt att ge en kraft att ta sig an dagen.

Lo Kauppi fortsätter sedan i intervjun att beskriva hur en del av responsen på hennes pjäs #vitamänvåldtar sett ut.

”Det har resulterat i 55 sidor på Flashback och en massa trådar på Facebook. De har skrivit ut mitt telefonnummer och uppmanar folk till att ringa mig och säga att de ska våldta mig och göra lampskärmar av mig. Vissa rabblar bara upp massa namn på invandrare som har våldtagit på min telefonsvarare som om jag skulle motsäga mig det.”


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Kristina Wicksell från föreningen Make equal skrev nyligen en debattartikel i Expressen efter den uppmärksammade livesändningen av en våldtäkt på Facebook. I debattartikeln påpekar hon bland annat att ”hårdare straff”-retoriken inte nödvändigtvis är en lösning och att problemet fortfarande är att många inte förstår att de faktiskt begår en våldtäkt, vilket kan vara förklaringen till varför man livesänder när man begår ett grovt brott.

Jag följde en del av responsen på hennes debattartikel men efter att ha läst cirka tusen arga män skrika sig hesa om hur taskigt det är att inkludera svenska män i ”problemet” och tusen andra män våldsamt förneka att det finns en kulturell problematik runt våldtäkt utöver att gärningsmännen har ett annat ”ursprung” än svenskt, orkade jag inte mer.

Och artikelskrivaren fick till slut låsa sitt konto och sluta svara i telefon för att slippa allt hat från dessa indignerade män.

Att försöka förmedla den revolutionära tanken att grundproblemet i våldtäkt är mer komplext än ”bara andra män än oss är problemet” kommer uppenbarligen med ett pris i Sverige 2017.

Vi – och med ”vi” menar jag feminister – betalar det priset för att vi vet att det behövs. Tillräckligt många måste påpekade vad som håller på att hända. Och det som håller på att hända är att vi – och med detta ”vi” menar jag samhället – håller på att skapa ett narrativ om hur En Riktig Våldtäktsman ser ut.

På sätt och vis är det förståeligt, viljan att förenkla komplexa frågor samt drivkraften att måla upp bilden av en våldtäktsman som någon som står så långt ifrån den egna gruppen som möjligt.

Men när samhället skapar ett narrativ för hur en typisk våldtäktsman ser ut sker också följande:

1, Offer för våldtäkter där förövaren inte passar in på bilden av en våldtäktsman blir oftare misstrodda, enbart baserat på det. Det leder till att offret i högre grad skuldbelägger sig själv, samt inte vill eller vågar anmäla våldtäkten. På det sättet skyddar samhället de förövare som inte lever upp till bilden av en våldtäktsman att betraktas som just våldtäktsmän, alltså vad vi kallar en självuppfyllande profetia.

2. Samhällets bild av hur en (riktig) våldtäktsman ser ut hänger intimt ihop med samhällets bild av ett (riktigt) våldtäktsoffer. Det krävs inte mycket som avviker (offret och förövaren känner varandra, offret och förövaren har haft ett förhållande, förövaren är skolans populäraste kille, offret är en man, förövaren är en kvinna, och så vidare) för att det plötsligt även ifrågasätts om det är en (riktig) våldtäkt.

I grund och botten är det så här: För att faktiskt arbeta förebyggande mot våldtäkt måste man ha en helhetssyn på problemet. Det betyder inte att man ska vara rädd för att peka ut olika uttryck för eller grader av sexism som finns inom olika grupper. Men man måste också se hur allt hänger ihop. För det gör det. Våldtäkt är ett globalt, kulturellt problem utan nations- eller religionsgränser.

Det enorma hat som idag möter oss som säger just det tyder dock på att den enkelsidiga beskrivningen av problemet har satt sig hos folk. Det är oroväckande.

Den enkelsidiga synen på våldtäkt kommer inte kunna förebygga våldtäkt eller tackla våldtäkt på ett något som helst grundläggande sätt, och den kommer se till att våldtäkt och sexuella övergrepp slutar ses som ett ansvar för majoritetssamhället och politiken utöver en symbolisk ”hårdare straff”-retorik. Istället kommer våldtäkt ses som ett individuellt problem som kvinnor får hantera själva och ”de andra männen” får skulden för.

Å andra sidan är det skönt med enkla lösningar. Särskilt när man själv inte drabbas av dem.