Ledare. Beatrice Rindevall.

2017-07-30 08:30

Den splittrade ­miljörörelsen lägger krokben för utveckling

I miljörörelsen finns de som brinner för klimatet, djurrätten, lantbrukarna, skogen, biodiversiteten, Östersjön eller bara ömmar för strandskyddet i sin kommun.

Klimatarbetet måste hända nu. Samtidigt är miljörörelsen mer splittrad än någonsin och snurrar runt som en okoordinerad bikupa utan koll eller förståelse för vad den andre gör. Debatten om flyg, kött och kärnkraft är exempel på det. Bredvid står en oinvigd befolkning och opressade företag utan krav att bry sig om frågan.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


När operasångerskan Malena Ernman, forskaren Kevin Andersson och andra debattörer gick ut i en debattartikel och sa att de slutat flyga slog de an på en redan stor fråga i miljörörelsen – vem ska ta ansvar egentligen? Är det individen, politikerna eller företagen?

Flera starka miljöröster följde snabbt efter och sa att de också har, eller ska, sluta flyga.
Ställningstagandet att individen inte ska skuldbeläggas verkar ha tystnat för en stund, vilket gjort det svettigt för många miljökämpar som tonat ner individens beteende bakom en förhoppning kring de större kollektiva besluten.

Behöver vi som miljömedvetna individer ta ansvar för vårt egna agerande nu, och hur mycket av vårt engagemang kommer dö om vi lägger den normbrytande pressen på oss?

Som ny i rörelsen är det ofta lätt att ta radikala beslut. De som nyligen förstått allvaret har en helt annan energi än de som tragglat med frågorna utan resultat i många år, trots att de från början ofta varit lika radikala och energiska.

Men i miljörörelsen finns större problem än så, för det finns ingen tydlig ideologi att samlas bakom. En del av rörelsen dyker upp vid klimatmanifestationer med flaggor som det står “atomkraft – nej tack” på, en annan kommer med en stark övertygelse om att kärnkraften är en smart och billig lösning på klimatproblematiken. Det finns många splittringar kring individen, systemen, tekniken, vad som är viktigast och hur vi bör kommunicera.

I vänsterideologier tycker man att samhällsproblemen hanteras genom att förändra samhället och ekonomin i grunden medan högern hoppas att teknik och individens medvetna val ska lösa biffen.
Är miljörörelsen vänster eller höger? Definitivt lever båda ideologier starkt, även om majoriteten ställer sig till vänster eller mitten.

Skuldbeläggandet mellan olika läger kan vara otroligt högljutt, men det är svårt att vara renlärig när alla tänker olika och det mesta går att kritisera.

Veganer kan hårdnackat förkasta dem som fortfarande äter kött samtidigt som de checkar in på playan i Barcelona. När incheckningen ses i Sverige knyter många som slutat flyga näven i fickan med ena handen och vänder flintasteken med andra.

Majoriteten av befolkningen bryr sig däremot inte ett skvatt och vänder i princip flintastekar i flygplansstolen samtidigt som de nätshoppar en ny SUV.

Klimatet är mycket mer än bara en fråga, och miljön är mycket mer än klimatet. I miljörörelsen finns de som brinner för klimatet, djurrätten, lantbrukarna, skogen, biodiversiteten, Östersjön eller bara ömmar för strandskyddet i sin kommun. Vissa av dem struntar totalt i de andra miljö- och klimatfrågorna.

Det som många däremot har gemensamt är att de redan engagerar sig så mycket som de orkar i det nuvarande samhällsklimatet. Motgångarna i samhället och den interna kritiken kan skapa en otrolig matthet, och i stället för den interna kritiken borde vi försöka bidra till ett större engagemang hos de redan inbitna samtidigt som vi når ut till de som skulle kunna bli mer engagerade.

Nu behöver rörelsen någonting som samlar den och samordnar kommunikationen för att nå opinionen vi behöver. I slutet av 00-talet slog vi på stora trumman, därefter försökte vi vid 10-talet oss på en hoppfull “we can do it”-approach, och nu står vi och kliar oss i huvudet, osäkra på hur vi ska ta oss framåt.

Vi har än så länge försökt mycket, men vunnit lite. Det fungerar inte att jobba i oklara silos längre, och vi behöver en tydligare samordning från miljöorganisationer och miljöröster för att hitta styrka igen.

Mitt i en samhälls- och regeringsstorm, mitt i en ökande klimatkatastrof och med ett år kvar till nästa val står en supersplittrad miljörörelse utan kraft att ens stötta sig själv.

För att vända trenden behöver makthavare och opinionsbildare börja prata med varandra, få med sig rörelsen och skapa nya strategier. Annars kan vi lika gärna strunta i det här och lägga vår tid på individbaserad klimatanpassning och prepping istället.

Beatrice Rindevall
Beatrice Rindevall 

Hårt arbetande miljöredaktör för Supermiljöbloggen. Ägnar sin tid åt att göra världen bättre och kommunicerar gärna med memes.

Skriver krönikor i ETC:s lokaltidningar en gång per månad.