Ledare. Johan Ehrenberg.

2017-08-11 03:00

Bilsamhället överlever

Ett nytt fossilfritt trafiksystem är faktiskt rätt enkelt för oss. Vi är så få att det räcker med induktionsladdning för elbilarna på motorvägarna, några nya järnvägsbanor (höghastighetståg eller hyperloop) och så är det löst.

Jag sitter längs Autobahn och laddar bilen. Att semestra med elbil innebär stopp på en del märkliga ställen, (du skulle se – rättare sagt det ska du nog inte – schnitzlarna med ketchup här på rastplatsen...) men pauser är bra och 30 minuter inför nästa 30 mil känns okej.
Resan är billig, jag sparar ungefär 10 000 kronor jämfört med en dieselbil under denna rundtur på 530 mil och skulle jag försöka göra den med tåg så fick jag vänta väldigt länge eftersom tågen inte går dit man vill komma (det är inte bara Sverige som lagt ner den lokala järnvägstrafiken).


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det som är överväldigande när man kör i EU:s mitt, är vilket undantagsland vi lever i.

Sverige är glesbefolkat, vi har fyra, fem stora motorvägar som binder samman landet, vi bor i småstäder eller lite större småstäder som bara en svensk vågar kalla storstad, men i övrigt är det skog och så lite åker och sen skog ... och sen mera skog.

Det här innebär att ett nytt fossilfritt trafiksystem faktiskt är rätt enkelt för oss. Vi är så få att det räcker med induktionsladdning för elbilarna på motorvägarna, några nya järnvägsbanor (höghastighetståg eller hyperloop) och så är det löst.

Långtradarna går på eltrådar längs EL4:an och inne i städerna kan de flesta cykla eller åka kollektivt. Bilen blir ett undantag för särskilda transporter och nu kan vi sätta oss ner och fundera ut hur livet ska vara i den lilla gröna staden.

Vi kan ana framför oss med lekplatser och sparrisodling där vägarna nu ligger. Och det är då det börjar bli farligt och världsfrånvänt.

Det är inte röda stugor mellan höghus, inte småskalig odling eller lanthandel i stället för Ica Maxi som är lösningen – de skadar inte men det är inte den vardagen våra barnbarn kommer leva i. Utan motorvägarna, höghusen, superköpcentrumen. Det är de som måste omvandlas för de kommer inte försvinna.

Vi har pengarna, vi har kunskapen, vi har det politiska modet ... nej, det har vi ju inte, men de problem vi står inför är ändå små jämfört med dem du ser om du kör runt i Italien, Tyskland eller Frankrike.

Där är det by efter by efter storstad efter storstad och skog bara när inget annat ville vara där. Eller ett berg. Samhällena är byggda för och av bilism, det går ju en väg till varje hus och det är en väldig massa hus och därmed en väldig massa vägar och ännu mera vägar och det går tusentals anställda på Autobahn utan vettigt skydd vars enda uppgift är att laga och underhålla och laga igen.

Det här är vår moderna civilisation, sex filer är för trångt och i mörket blir du snart omkörd av en BMW eller Audi som kryssar och gungar i 200 km/h.

Tänk dig ett gigantiskt blodomlopp, se framför dig dessa pulserande transportådror mellan människornas städer. Du har en fil som i princip är ett enda långt gigantiskt tåg av långtradare som åker och åker och åker.

De parkerar sig tätt, tätt på natten i stora stängselinhägnade bås där den slangande dieseltjuven inte vågar sig in medan långtradaren snarkar.

Detta system, detta jättemonster av transporter är vår ekonomi, vår mat, våra jobb, våra liv. Står det still tre dagar är krisen här. Att stoppa detta bilsystem är en omöjlig uppgift på de få år vi har på oss att bryta utsläppen, vi kan tycka vad vi vill om det som är skapat men det är dessa vägar, dessa system vi måste arbeta med, inte tro att de bara försvinner.

Ett hållbart boende handlar inte om de tio procent nya hus vi ska bygga, det handlar om vad vi gör med de 90 procent av husen som är ohållbara och ändå måste stå kvar.

Ett hållbart trafiksystem handlar inte om att tänka bort bilen, det enda som kan ersätta den -fossila är i dag elbilen och -ellångtradaren och om vi om 20 år bit för bit kan minska dem så vore det ju bra med mindre transporter och en kollektivtrafik av självstyrande fordon – men kampen i dag handlar om att ersätta fossilt med el. Det är dessutom gratis.

Du har kanske läst att världens stater satsar 5 000 miljarder dollar på stöd till det fossila varje år. Det är runt sex procent av världens hela ekonomi som bara går till extrastöd för fossila transporter och energi. Mer än all sjukvård.

Det betyder att varje elbil är en minskad kostnad för samhället, vi sparar enorma pengar när vi lämnar det fossila, vi skulle faktiskt kunna lägga 5 000 miljarder dollar på att rena transportvärlden varje år och det skulle inte kosta oss något alls.

Just nu står EU:s bilföretag inför ett sammanbrott, det tyska fusket med diesel var bara toppen av isberget. Nu avslöjas kartellerna, de korrupta politikerna och industrins kampanj för att bromsa omställningen (all denna lobbying, all denna falska information för att rädda dieselbilens andrahandsvärde).

Allt det går mot ett abrupt slut (VW står inför 180 miljarder i skadestånd bara i USA ...). Desperata greenwashing-försök som när Volvo lovade elmotor i varje ny bil (som bara svenska medier gick på) blir pinsamma när människor får höra att det var elstödmotor man menade (48 volts motor som puttar på lite såsom Toyotas Prius redan gjort i tjugo år).

Men bilföretagens sammanbrott betyder inte att bilen försvinner.

Eller motorvägen. Eller den asfalterade uppfarten till villan. Eller parkeringshusen.

Om 20 år åker någon annan dessa 530 mil på svarta vägar en semestervecka och förundras över hur fult det mesta är i transport-åldern.

Förhoppningsvis slipper hen dock pålagd ketchup på en gråtande schweineschnitzel.