Kommentar. Malena Ernman.

2017-12-07 10:43

Vi står inför existentiella utmaningar

Det pågår ett informationskrig om vår överlevnad på stora delar av planeten jorden. Forskare och miljöorganisationer säger en sak medan näringsliv och lobbyister säger en annan.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Och tack vare medias ointresse så har vårt framtida, ekologiska vara eller inte vara reducerats till ett politiskt spel där ord står mot ord - där den som är populärast vinner.

Och gissa vems berättelse vi gillar mest?

Forskarens som säger att vi måste ändra våra vanor eller närinslivsföreträdarens som säger att vi kan fortsätta precis som förut?

För bara hundra år sen var det fortfarande en självklarhet att vissa länder hade den moraliska rätten att äga andra delar av världen. Och även om de värderingarna till största del nu är borta påverkar de oss fortfarande, precis som en grund påverkar ett husbygge.  Den moderna världens grund är byggd på kolonisation, slaveri, plundring av naturtillgångar och det faktum att olika människor har olika värde beroende på ursprung, hudfärg, religion, sexuell läggning, ekonomisk bakgrund eller kön. Det fuskbygget får vi leva med även om världen idag ser annorlunda ut. Många orättvisor har försvunnit, många består. Några har bytt skepnad. Och andra har tillkommit.

Att bränna fossila bränslen har blivit en begränsad möjlighet, om nu någon har missat det. En balanserad atmosfär är en ändlig resurs; en naturtillgång som tillhör alla människor lika mycket. Och inte bara alla människor utan också alla djur, växter och organismer. På land och i haven.

Att några få av oss kan förbruka största delen av den resursen – helt utan avgift eller restriktioner – har för oss blivit något som liknar en naturlag. Men den naturlagen kommer behöva omformuleras av våra barn och barnbarn. Faktum är att hela deras existens kommer präglas av vår förmåga att göra upp med den livslögnen.

Att sluta flyga sägs vara en omöjlighet. En utopi. Det är märkligt för jag, som har jobbat hela mitt vuxna liv utomlands och som hela tiden får jobberbjudanden från hela världen, slutade flyga för snart två år sen. Och det var varken utopiskt eller omöjligt. Tvärtom. När jag väl hade satt mig in i den akuta klimatkris vi befinner oss i, så var det ett av de enklaste beslut jag tagit. För faktum är att inom Parisavtalets tidsramar så finns det inga hållbara lösningar i sikte för flyget.

Att våra rent existentiella utmaningar fortfarande reduceras till partipolitik är absurt. Att säkra de begränsade resurser som möjliggör framtida liv måste vara en absolut självklarhet.

Precis som att vägen framåt ibland kräver några steg tillbaka.