Krönika. Kalle Lind.

2017-09-23 18:45

Många vill se Alfredson som bara en skämtare

Vad kallt det blev! Så ensamt det känns att stå som en fåntratt och tro på socialdemokratin. Och så finns det inga socialdemokrater.

Att bli regerad – vad är det? Proudhon har sagt oss vad det är:

att bli utskälld, avväpnad, pinad, fängslad,

såld, förrådd och garrotterad

och till på köpet lurad, begabbad, skymfad och vanärad

Det är att bli regerad!

Rock society – rock it!


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det skulle kunna vara en vers av någon mer påläst singer/songwriter i proggfacket, en dikt ur en stencilerad anarkisttidskrift, ett verk av en bildstormande poetrebell med ambitioner.

Det är i själva verket en vers från ”Fröken Fleggmans mustasch” – Hasseåtages sista gemensamma perukfars som spelades för fulla Göta Lejon 1982. Där framfördes den av Lena Nyman med skinnpaj och solglajor och hårig mansbringa. Publiken tolkade nog numret som en parodi på samtidens posörpostpunk och la kanske ingen större vikt vid innehållet.

Att den anarkistiske filosofen Pierre-Joseph Proudhon citerades var dock ingen slump. I synnerhet Hasse Alfredson ägnade en stor del av 70-talet åt att läsa anarkismens urtänkare: i långt mer än en intervju nämner han Kropotkin, Bakunin, Emma Goldman och Proudhon.

Han pratar om det sympatiska i anarkismens och syndikalismens småskaliga socialism. Han skrev, liksom Tage Danielsson, i syndikalistiska Arbetaren. Tage Danielsson hade vinjetten ”Tankar från roten”. Hasse Alfredson hade ”Hål i huvet”.

När en stor komiker dör är alla överens om vilken stor komiker han var. Jag är själv den förste att skriva under på att Hasse Alfredson var den störste skämtare vi har haft.

Men i de många eftermälena som jag skrollat förbi på sociala medier har jag också noterat att många gärna vill se Hasse Alfredson som bara en skämtare.

Man kan möjligen köpa att Hasse Alfredson hade en dystopisk och depressiv sida som mer än ofta sipprade in i hans comedy. Man kan till och med gå med på att han var en tidig aktivist i det partipolitiskt obundna Amnesty.

Man glömmer då att Amnesty, trots att de verkade lika mycket för att frige fångar i öststaterna, sågs som vänstersuspekt av borgerligheten.

Men många runristare och eftermälare vill gärna skriva ut politiken ur Hasse Alfredson. Man vill se honom som en sorts allmänhumanist, möjligen med viss vänsterslagsida.

Liberaler kan tänka sig att lyfta fram den kritik mot socialdemokratin som både Hasse Alfredson och Tage Danielsson formulerade under 1970-talet, men man glömmer gärna att den kritiken kom från vänster.

1968 ställde Hasse Alfredson upp i annonser för socialdemokratin. Rubriken löd: ”Man ser med förskräckelse reaktionen åla tillbaka till gamla ställningar överallt.”

Texten, undertecknad Hans Alfredson, avslutas: ”Jag tror på socialismen och är övertygad om att socialdemokraterna är de enda som har praktiska möjligheter att förverkliga något av den här i landet. Se på världen! Jag är så glad att jag är svensk.”

Fem år senare avslöjades att sossarna hade en egen underrättelsetjänst – IB – som pysslade med registrering av oliktänkande och samarbetade med Israels Mossad. Hasse Alfredson skrev en dikt i Expressen.

Den avslutas: ”Vad kallt det blev! Så ensamt det känns att stå som en fåntratt och tro på socialdemokratin. Och så finns det inga socialdemokrater.”

Därefter kom besvikelserna på det statsbärande partiet slag i slag: Lagen om tillfälligt omhändertagande (av långhåriga demonstranter), terroristlagen som gav carte blanche att skicka hem mörkhyade utan vidare spisning, kärnkraftsfrågan där sossarna under Palme verkade bry sig mer om industriell tillväxt och partitaktik än barnens framtid.

Både Hasse och Tage drog sig mot en frihetlig vänster. I sin debutfilm ”Ägget är löst” (1975) iscensätter Hasse Alfredson en revolution med svartröda fanor.

Jag är inte säker på att Hasse Alfredson hittade fram till den bästa ideologin. Men jag är säker på att hans letande efter en decentraliserad och solidaritetsbaserad samhällsmodell var en betydelsefull del av konstnären, humoristen och människan Hasse Alfredson.

För övrigt ... anser jag att vi också kan komma ihåg Hasse Alfredsons svar när han ombads att kommentera dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn med tre ord i tidskriften Schlager: ”Håret växer inåt.”

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Kalle Lind
Kalle Lind 

Kallar sig helst skriftställare, liksom ­Strindberg, Kar de Mumma och Jan Myrdal före honom. Andra kallar honom ofta skämtare. Han skriver tv-manus, radiokrönikor och böcker som oftast kan placeras under rubriken ”satir”.