Ekonomi.

2017-03-18 17:15
  • Ingenjören Susana Soares observerar en 3D-skrivare som tillverkar kakor på mjöl gjort av insekter.   Foto: Kirsty Wigglesworth/TT
    Ingenjören Susana Soares observerar en 3D-skrivare som tillverkar kakor på mjöl gjort av insekter. 
  • Foto: TT

Kapitalismens död – och vad som kommer sen

Kapitalismen banar väg för en framtid som är gratis. Med sakernas internet går vi från marknadsekonomi till kollaborativ ekonomi, där kostnaderna för att exempelvis producera energi och tillverka varor med 3D-skrivare närmar sig noll. Framväxten av ny teknik har möjliggjort det systemskifte som vänstern letat efter i drygt ett sekel, skriver Jeremy Rifkin, ekonom och författare till bästsäljaren The Zero Marginal Cost Society.

Om jag för 25 år sedan hade påstått att om 25 år skulle en tredjedel av alla människor kunna kommunicera – med ljud, video och text – i jättelika globala nätverk som omfattade miljontals personer, att all världens kunskap skulle finnas tillgänglig i en mobiltelefon, att varje enskild individ skulle kunna sprida en ny idé, lansera en ny produkt eller skicka ut en tanke till miljarder människor samtidigt, och att detta skulle vara nästan gratis, då skulle du bara ha skakat på huvudet. Men idag är allt det här verklighet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Tänk nu tanken att om 25 år från idag kommer merparten av all energi som används för uppvärmning av våra hem, för att hålla igång alla apparater, driva företag, framföra fordon och sköta all världens ekonomiska transaktioner också att vara i stort sett gratis. Detta är redan verklighet för flera miljoner pionjärer som har omvandlat sina hem och verksamheter till mikroenergilokaler som producerar förnybar energi på plats. Redan innan alla fasta installationskostnader för sol- och vindenergi har betalat sig – ofta inom så kort tid som två till åtta år – är den tillkommande kostnaden för den energi som utvinns i stort sett noll, för i motsats till fossila bränslen och kärnkraftverkens uran, där själva utvinningen alltid genererar kostnader, är solskenet som gassar mot taket, vinden som viner runt knuten, jordvärmen under markytan och biologisk nedbrytning av sopor till biomassaenergi nästan helt gratis.

***

Den kapitalistiska tidsåldern är på väg ut … inte snabbt, men oundvikligt. Ett nytt ekonomiskt paradigm – kollaborativ produktion – håller på att skapas i dess kölvatten och kommer att förändra vår livsstil. Vi har redan kunnat bevittna en hybridekonomi, delvis kapitalistisk, delvis kollaborativ. (Kollaborativ ekonomi avser ett slags delningsekonomi där de som deltar i produktionen gör det på lika villkor och i samarbete med varandra, reds.anm.) Dessa två ekonomier fungerar ofta samtidigt och tävlar ibland. De hittar synergier i varandras utkanter, där de kan vara till fördel för varandra och samtidigt gagna sig själva. Andra gånger agerar de så fientligt till den andras närvaro att de försöker inlemma eller ersätta den andra.

Även om tecknen på ett stort ekonomiskt systemskifte fortfarande är svaga och mestadels anekdotiska, ökar kollaborativ produktion i omfattning och år 2050 kommer den troligtvis att vara vägledande för allt ekonomiskt liv i större delen av världen. Ett alltmer strömlinjeformat och utarmat kapitalistiskt system kommer fortfarande att kämpa för att hålla sig kvar i periferin av den nya ekonomin och hitta sådant som är värt att exploatera, främst som förmedlare av nätverkstjänster och nätverkslösningar, eller där det går att hitta en lönsam nisch inom den nya ekonomin, men nu utan att dominera.

Det som underminerar kapitalismen är just de enorma framgångarna för de antaganden som styr hela systemet. I kapitalismens kärna finns en inkonsekvent drivmekanism – som ständigt tvingar den uppåt, mot anbefallda höjder, men som nu snabbt driver den i döden – nämligen dess inneboende dynamik i tävlandet om marknadsandelar, vilket i sin tur driver upp produktiviteten och driver ner marginalkostnaderna så att företagen ska kunna sänka priset på varor och tjänster och därigenom vinna konsumenter och marknadsandelar. (Marginalkostnaden är kostnaden för ytterligare produktionsökning av en vara eller tjänst, fasta kostnader ej inräknade.) Ekonomer har alltid välkomnat låga marginalkostnader, men de har inte räknat med möjligheten av en teknisk revolution som kan sänka marginalkostnaden till nästan noll och därmed göra varor och tjänster omöjliga att värdera, nästan gratis, lättillgängliga och inte längre utsatta för marknadskrafter.

Fenomenet med en marginalkostnad nära noll har redan drabbat underhållnings-, kommunikations- och mediavärlden hårt, eftersom alltmer information finns tillgänglig för miljarder människor och är i princip gratis. Via relativt billiga mobiltelefoner och datorer förmedlar idag fler än 40 procent av mänskligheten egen musik, video, nyheter och kunskap till gemensamma nätverk, till nästan ingen marginalkostnad. Och nu börjar nollmarginalkostnadsrevolutionen påverka andra kommersiella sektorer, däribland förnybar energi, 3D-printing inom tillverkningsindustrin samt högre utbildning online. Världen över finns det redan miljoner "prosumenter" – konsumenter som är sina egna producenter – som tillverkar egen, grön energi till nästan noll marginalkostnad. Det uppskattas att runt 100 000 entusiaster använder fri mjukvara och återvunnen plast för att tillverka 3D-printade varor till nästintill noll marginalkostnad. Samtidigt deltar sex miljoner studenter i kurser som hålls av några av världens mest meriterade professorer, vid Massive Open Online Courses (MOOC), vars verksamhet har nära noll marginalkostnad och är godkänd för universitetspoäng.

Motståndet mot att acceptera fenomenet med nära noll i marginalkostnad är begripligt.

Många, men inte alla, av det gamla gardet på den kommersiella arenan kan inte föreställa sig hur det ekonomiska livet skulle fungera i en värld där de flesta varor och tjänster är i princip gratis, profiten avskaffad, ägande meningslöst och marknaden överflödig. Vad skulle hända då?

***

En ny, kraftfull teknologisk plattform med potential att minska marginalkostnaderna för stora sektorer inom den kapitalistiska ekonomin håller på att skapas, med långtgående samhällskonsekvenser för första hälften av 2000-talet. Kommunikationsinternet sammanlänkas med Energiinternet och Logistikinternet till en trådlös intelligent infrastruktur – Sakernas internet (Internet of Things). Sakernas internet kommer att koppla ihop allt med alla i ett integrerat, globalt nätverk. Människor, maskiner, naturtillgångar, produktionslinjer, logistiska nätverk, elektricitetsnät, konsumtionsvanor, återvinningsflöden och praktiskt taget alla andra aspekter av ekonomiskt och socialt liv kommer att sammanlänkas via sensorer och mjukvara i Sakernas internet, som ständigt tillgängliggör all data till varje nod – företag, hem, fordon – blixtsnabbt och i realtid. Alla som vill kommer att ha tillgång till Sakernas internet och kan använda Big Data och analysverktyg för att utveckla prognosalgoritmer som kan öka produktiviteten dramatiskt samt minska marginalkostnaden för produktion och leverans av en mängd fysiska varuslag och tjänster till närmare noll, precis som idag är fallet för information.

I all förtjusning över möjligheterna att sammanlänka allt med alla i ett globalt nätverk som präglas av extrem produktivitet, förflyttar vi oss allt snabbare mot en epok där varor och tjänster är nästan gratis, och, till följd därav, kapitalismens tillbakagång under första halvan av 2000-talet. Frågan är vilket ekonomiskt system som behövs för att organisera dessa ekonomiska aktiviteter, som är i stort sett gratis och delas av alla?

LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG

Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Texten är ett utdrag ur boken The Zero Marginal Cost Society: The Internet of Things, the Collaborative Commons, and the Eclipse of Capitalism (2014).

Översättning Anton Borgström