Debatt. .

2017-04-17 08:00
Det är hög tid att alla involverade länder, först och främst Frankrike, sätter hög prioritet på att de som stått bakom folkmordet i Rwanda lagförs, utlämnas till Rwanda eller att domar utfärdas där de bor – så att rättvisa äntligen kan skipas. Bild: Ben Curtis/AP/TT
Det är hög tid att alla involverade länder, först och främst Frankrike, sätter hög prioritet på att de som stått bakom folkmordet i Rwanda lagförs, utlämnas till Rwanda eller att domar utfärdas där de bor – så att rättvisa äntligen kan skipas.

Ställ folkmördarna till svars

En moralisk, mänsklig, social, politisk, historisk och därför juridisk nödvändighet.

Nu i april är det 23 år sedan folkmordet av minoritetsbefolkningen tutsis i Rwanda började. Tiotals av de som räknas som nyckelpersoner bakom folkmordet bor nu i Europa, de flesta i Frankrike. Ofta lever de helt straffritt, utan att besväras av rättssystemet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Under loppet av folkmordet mot tutsis i Rwanda 1994 var dessa människor ansvariga, inte bara för plundring, tortyr, våldtäkt och massaker, men också för planering, rekrytering, utlärning och organisation.

Det här handlar inte om ”små hjälpande händer” under folkmordet, de här människorna finns bland de som bär huvudansvaret. Flera av dem har internationella arresteringsorder på dem, andra har redan dömts för folkmord eller delaktighet i folkmord inom det rwandiska rättssystemet.

I mer än 20 år har den katolska kyrkan, som hjälpte dem rymma, skyddat flera av de som var delaktiga i folkmordet. Ibland göms de av kyrkan, ibland utnämns dessa oberörda mördare till präster, någonting som oftast händer i församlingar i franska städer och byar.

I mer än 20 år har en stor del av nyckelpersonerna bakom folkmordet i Rwanda levt i Frankrike utan att besväras av rättssystemet. Det är inte heller en slump att de är där – det var den franska armén som hjälpte de som just hade organiserat och utfört utrotningen av fler än en miljon tutsis 1994 att fly och som mörkade flykten. Det här var ett nyckelögonblick när det gällde det politiska samarbetet med regimen som stod bakom folkmordet i Rwanda, ett samarbete som började före och sedan fortsatte både under och efter folkmordet. Det samarbetet leddes av politiker som kom både från vänster och höger, och som vid den tiden var mycket högt placerade i den franska staten.

Straffriheten som skyddar flera nyckelpersoner bakom det rwandiska folkmordet och deras medhjälpare är idag det sista hindret för att rättvisa ska skipas efter det här folkmordet.

På grund av det exceptionella och aldrig tidigare skådade arbetet som gjorts av den rwandiska befolkningen och landets institutioner sedan 1994 har flera hundra tusen mordrättegångar kunnat hållas i ”gaçaças”, byarnas rättsskipningsområden och lokala tribunaler. Rwandas internationella brottstribunal har dömt några av de högst rankade förövarna.

Den ihållande straffriheten leder till ytterligare lidande för de som överlevde folkmordet. För de unga i Rwanda och i Europa är den ett hinder när de vill gå vidare mot en delad framtid. Det utgör, för alla, en oförsvarlig orättvisa och en skandalös kränkning av rättssäkerheten.

Vårt krav är enkelt: vi vill se ett slut på straffriheten för delaktiga i folkmord och deras medhjälpare.

Med respekt för maktfördelningen, som är grundläggande för den demokrati som vi vill värna om, måste alla regeringar utveckla och tillämpa samma juridiska princip. Det är hög tid att alla involverade länder, först och främst Frankrike, sätter hög prioritet på att de som stått bakom folkmordet i Rwanda lagförs, utlämnas till Rwanda eller att domar utfärdas där de bor – så att rättvisa äntligen kan skipas.

Det är avgörande att se slutet på dessa människors straffrihet för vad det är: en moralisk, mänsklig, social, politisk, historisk och därför juridisk nödvändighet.

Det är vår generations ansvar att försäkra sig om att att de döms, för att ge nästa generation en chans att tillsammans skapa en ”imbere hesa”, en ”bra framtid”.

European grassroots antiracist movement (Egam) 
Debattartikeln har även undertecknats av 280 politiker, kulturpersonligheter och organisationer –däribland Soraya Post (Fi) och Bodil Valero (MP).