Debatt. .

2017-06-19 08:00
Medieflödet sprider oppositionens bild av verkligheten, en opposition vars ledare 2001 genomförde en statskupp mot landets dåvarande president Hugo Chávez (bilden). Medierna spelade då som nu en central roll i händelserna. Bild: Fernando Llano/AP/TT
Medieflödet sprider oppositionens bild av verkligheten, en opposition vars ledare 2001 genomförde en statskupp mot landets dåvarande president Hugo Chávez (bilden). Medierna spelade då som nu en central roll i händelserna.

Är Venezuela en diktatur, som det verkar i medierna?

Medierna lovordar nyliberalismen som har ersatt solidaritet med egoism och individualism. Länder som låter storföretagen härja fritt och omvandla allt till handelsvaror tas som exempel på ansvars­tagande.

Ingen reagerade när konflikten i Syrien tog fart. Nu fem år senare vet vi bättre. Händelserna i Venezuela är oroande. Är Venezuela en diktatur? Att döma av mediernas bild är Venezuelas president en diktator som förtrycker sitt eget folk. Är detta sant?

Det råder stor brist på oberoende medier i Sverige. Tidningar som Dagens ETC ansluter tyvärr också till högerpropaganda när de låter journalister som Lars Palmgren subjektivt skriva om Venezuela (18/5 -17). Från sin tid som Latin­amerikakorrespondent är Lars Palmgren känd för sin starka kritik till vänsterregeringar i Latinamerika.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Medieflödet sprider oppositionens bild av verkligheten, en opposition vars ledare 2001 genomförde en statskupp mot landets dåvarande president Hugo Chávez. Medierna spelade då som nu en central roll i händelserna. Det är en opposition som just nu bränner ner skolor, vårdcentraler och sätter eld på människor som stödjer landets president. Denna ”demokratiska” opposition får på bästa sändningstid sitt budskap spritt i de globala medierna.

Befolkningen i Venezuela har under decennier levt i extrem fattigdom. Då var omvärlden tyst. Venezuela har nu försökt skapa ett anständigt liv för sina medborgare genom att satsa på ett alternativ till nyliberalismen. Vilket den inhemska oppositionen tillsammans med de rika eliterna i världen har gjort allt för att stoppa. Regeringen har satsat på att bli ekonomiskt och politiskt självständig genom att succesivt bygga ett demokratiskt system där hållbar utveckling, sociala rättigheter och direkt demokrati ger människorna makt över sina egna liv.

Venezuela leder en social rörelse som vill komma ifrån den rådande omfördelningen av roller i världen, där de rika länderna står i centrum och där övriga länder tillgodoser dem med naturresurser, billig arbetskraft samt livsmedel. Venezuela har satt stopp för storbolagens plundring av landets rikedomar. I den nya högeroffensiven i regionen vill de globala ekonomiska eliterna få bort varje spår av progressiva krafter eftersom det missgynnar deras affärer. Medierna spelar återigen en central roll när det gäller att destabilisera regeringar och ”återställa” ordningen.

Var finns rapporteringen om missnöjet, demonstrationerna och brotten mot de mänskliga rättigheterna som begås i flertalet av regionens länder? Trots det stora ointresset för regionen, visar svenska medier ett ovanligt stort intresse för just Venezuela. Varför? Jo, Venezuela är rikt på naturresurser.

Mönstret känns igen från länder som Syrien, Libyen, Irak. I alla dessa länder som har stora naturtillgångar har man skapat samma scenario. Kaos och ”fredliga demonstranter” som plötsligt övergår till väpnade strider. Resten av historien känner vi till – krig, svält och flyktingströmmar.

Medierna lovordar nyliberalismen som har ersatt solidaritet med egoism och individualism. Länder som låter storföretagen härja fritt och omvandla allt till handelsvaror tas som exempel på ansvarstagande. Demokrati har omvandlats till en skendemokrati där politiken har tömts på sitt innehåll.

Venezuelas president Nicolás Maduro har utlyst bildandet av en konstituerande församling som har till uppgift att formulera en ny politisk författning. Att låta sin befolkning påverka spelreglerna i samhället är det mest demokratiska alternativet ett politiskt system kan erbjuda. I Venezuela råder det brist på nästan allt just nu. Ekonomiska intressegrupper gömmer och bojkottar försörjningen av både livsmedel och mediciner. Exakt detta hände i Chile som en förberedelse inför Augusto Pinochets militärkupp, 1973.

Den kommer att framstå som en barnlek jämförelsevis med vad oppositionen i Venezuela kommer att genomföra om de tar makten. Vad kommer svenska medier att säga när tiotusentals människor avrättats av de högerextrema krafterna på Caracas gator?

Demokratin är i fara mer än någonsin på många håll i världen och mediernas brist på objektiv rapportering är tyvärr en del av problemet.